Torbjörn Flygt återkommer här med en skildring av den svenska vardagen, så som han uppfattar den. Den här gången handlar det dock till skillnad från hans stora succe Underdog om nutiden (eller möjligen en snar framtid). Det är ingen ljus bild av vårt land som ges här. Folk har tappat förtroendet för samhällets möjligheter att skydda dem mot brott och börjar ta lagen i egna händer. Huvudpersonen Claes Backe tar avstånd från det, men möter stora motgångar i sitt arbete vilket påverkar honom djupt.
Flygt skriver bra, och historien flyter på bra. Språkligt är det kanske inte så spännande, men historien är tillräckligt intressant för att hålla intresset vid liv. Det är många trådar som vävs ihop; förhållandet mellan makarna, relationen till tonårsbarnen, rädslan för att tonårsdottern skall råka illa ut, relationen till grannarna som engagerar sig i medborgargardet, möjligheterna för rättvisan att ha sin gång mm. Och Flygt lyckas bra med att knyta ihop det hela.
Ett plus också för den lyckade miljöskildringen. Området där Backe bor är en parodi (?) på ett nyuppfört övre medelklassvillaområde med fantasifulla gatunamn som Tongagatan och Ibizagatan och områdesnamnen Oceanien, Balearerna och Karibien. Men förutom dessa namn förekommer inga platsnamn i boken. Ändå är det ett tydligt och ingående porträtt av Malmö, vilket framgår alldeles tydligt även för en upplänning. Stilpoäng för detta!
Men snälla Torbjörn Flygt: Amatörtennis är kul för dem som spelar det, inte för åskådare. Och definitivt inte i litterär form. Visserligen finns det en poäng i slutet av matchen, men vägen dit är alldeles för lång.
Sammanfattningsvis: Läs gärna den här boken. Den ger en tänkvärd och intressant bild av vårt land och väcker många frågor kring vart vi är på väg.