Jag som annars inte brukar vara så mycket för just ungdomsböcker häpnade vid Sandor/slah/Ida. jag som tyckt att den verkat löjlig hade lämnat den att damma på bibliotekshyllan.
Till slut fick jag ge med mig och läsa den i alla fall.
Jag grät, jag grät. Jag är ingen sentimental människa, men jag grät. Grät över hur gripen jag var. Grät över sandor, grät över Ida.
Det är Sara Kadefors debutbok, vilket bara gör det bättre. en författare som inte skrivit något innan, ett nytt skrivsätt, en ny historia.
För många är det bara en vanlig bok, en bok som de flesta andra ungdomsböcker. Men den ska läsas pår ätt sätt av rät personer. Tycker du inte om den ska du inte läsa den. Tycker du om den blir du rörd.
Idas mamma är deprimerad. Det är inte Ida. Ida är snygg, Ida är populär, Ida är snygg snygg snygg.
Fast Ida är kanske inte så glad, sådär under ytan, kan hon märka. Men vem märker det då hon ligegr in en hög på t-banan och fnissar som fan med kompisarna? Ingen, nej, ingen.
I Göteborg finns Sandor. Sandor som är en medelsvensson som inte är så Svensson i alla fall. Han älskar ballet. Han älskar att dansa, dansen är livet.
Men för att få göra vad han älskar får han uppoffra vissa saker, till exempel att få bli schysst behandlad.
Hon är Ida nollåttan den snygge.
Han är den dansande bögen.