Oscar Wilde, 1854-1900, brukar betraktas som en engelsk övermänniska med sylvass humor och djup insikt av sällan skådat slag. Dennes aforismer visar tydligt upp just både insikt, men också hur paradoxer är en del av varje princip:

"Det är de mest utseendefixerade människorna som är de minst ytliga".

Åtskilliga böcker är skrivna, enbart fyllda med Wildes romantiska aforismer, och är oerhört tänkvärda.

Wilde gjorde sig huvudsakligen känd som författare till diverse klassiska teaterpjäser, men han stannar kvar som en klassisk gestalt i och med den klassiska litteratur han producerade; såväl lyrik och noveller som korta berättelser och poesi.
Wilde skriver ständigt om den viktorianska dubbelmoralen, och den är på många sätt också dennes mål att såra. Som homosexuell blev han en del av samhällets mörka sida, vilken sedan också vände hans livsverk mot honom i rättssalen som argument för hans "felaktiga moral", dvs. homosexuella läggning (vilket var ett brott på denna tid).



I Dorian Grays Porträtt visar Wilde upp sin gudomliga sida som författare. Denna boken är inte bara en ren njutning att läsa rent språkligt, berättelsen som förtäljs är full av filosofiska tänkvärdheter och moraliska frågeställningar som blivit mer än bara en klassiker. Sedan jag själv läste den för åtskilliga år sedan har jag ofta valt att åter ta den i min hand, enbart för att läsa ett visst parti pga. det utomordentliga språket eller den kvivskarpa dialogen, som på många sätt också kännetecknar Wilde:


"Jag avkyr ditt sätt att tala om ditt äktenskapliga liv, Harry", sade Basil Hallward och gick mot dörren som ledde ut till trädgården. "Jag tror, att du i själva verket är en mycket god äkta man men att du skäms över dina dygder. Du är en egendomlig människa. Du säger aldrig ett moraliskt ord och begår aldrig en omoralisk handling. Din cynism är helt enkelt en pose"
"Naturlighet är en pose och den mest irriterande pose jag vet", utbrast lord Henry skrattande. De bägge unga männen gick tillsammans ut i trädgården och slog sig ned på en lång bambubänk i skuggan av en hög lagerbärsbuske. Solljuset flöt över de blanka bladen".


Ovanstående citat är egentligen det vanliga sättet i vilket boken drivs framåt. En dialog eller en diskussion, med olika perosner som alla representerar olika teorier och moraliska tänk. Tydligt i Wildes karaktärer är också den idealistiska personligheten, där allt är av vikt och inte alls.

Boken bjuder förutom på ett genialt, förträffligt språk, på en moralisk och tänkvärd historia, som har ett djup större än det man kanske först anar. I stort handlar verket just om konstnären Basil Hallward som målar ett porträtt av den unge, vackre mannen Dorian Gray. Men på något bessynerligt sätt, i denna akademiska miljö med intellektuella diskussioner, önskar den moraliskt förfallne Dorian Gray att det vackra porträttet borde åldras istället för honom själv. Och så blir också fallet.

Då Dorian Gray lever sitt lyxliv, drivet av egoistiska tankar och dygder, förändras ständigt porträttet till att bli en hemsk avbild. Tavlan kommer att representera Dorians inre väsen, hans själ om man så vill, vilket gör att han själv börjar förfalla i total depression och ångestfylld lida. Kampen som han för mot sig själv beskrivs på ett underbart sätt.


I mångt och mycket skriver Oscar Wilde en saga för vuxna, tänkande individer. Miljön tillsammans med den sago-stämning som gör sig påmind genom det romantiska språket är inte bara underbar, utan även unik. Min speciella personliga relation till Oscar Wildes litteratur till trots, är detta en bok att läsa och älska. Utan att tveka får boken en femma, detta pga. det förträffliga språk och den insiktsfulla, djupa och underbara berättelsen som på ett lugnt, vänligt sätt brutalt och agressivt skapar ett järngrepp om ens tankar.

Betyg 5

Jag trodde inte alls på denna bok... Inte efter att ha fått den förklarad för mig som "jamen, alltså, Dorian är en snygg kille som typ en konstnär blir kär i eller nå´t, och målar ett magiskt porträtt av honom. Då kan han göra allt utan att bli avslöjad".
Skitspännnde, typ.
Men det var den! Helt otroligt bra! Wilde var inte kontroverisell för sin tid för inte. Boken innehåller idéer och tankar som även idag är om inte chockerande, så i alla fall lite provocerande.

Betyg 5

Intressant uppslag med porträttet som åldras i stället för personen. Boken är helt okej, men ingen höjdare direkt.

Betyg 3

Detta är en bok man inte glömmer i första taget. Den är väldigt bra och man känner total avsky mot huvudpersonen boken igenom.

Betyg 5

En av mina absoluta favoriter.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Läste den på engelska.
Den här boken är i största omfattning väldigt välskriven med ett mycket fint språk. Det är ungefär allt bra jag har att säga om den. Nästan hela boken är fylld av karaktärens Henrys malande monolog av skitsnack. Det är någorlunda intressant ett tag men efter hundra sidor är det verkligen inte roligt längre. Till slut går det ut över historiens intressanta intriger så att jag knappt orkar bry mig om det heller.
Vad Henry pratar om är hans ofantligt många synvinklar över olika delar i livet, men som bara är tomt skitsnack vilket det även känns som att Wilde visar att han tycker när Henry snackar på om att Dorian är okapabel att göra nåt som läsaren vet att han visst gör i berättelsen.

Betyg 2

Bra bok! Rekommenderas! Bilderna i mitt exemplar var ett bra komplement till berättelsen.

Betyg 4

(Läst som ljudbok.)

Konstnären Basil Hallward har nyligen funnit en musa i den unge, oförstörde och mycket vackre Dorian Gray. Som kronan på sitt konstnärskap gör han ett porträtt av den unge Dorian.
Basils gode vän Lord Henry Wotton, som saknar allt intresse för moral, blir intresserad av ynglingens oförstördhet och bestämmer sig för omedelbart förstöra.
Genom depraverande diskussioner och fördärvlig litteratur sår han frön om att Dorian bör leva livet fullt ut och till varje pris njuta av ungdomens och skönhetens goda – för de är förgängliga och snart borta.
Dorian blir mycket riktigt förvriden av Lord Henrys prat och börjar hata ålderdomen och fulheten. I förtvivlan byter han sin själ mot att Basils tavla ska överta hans ålderdomstecken och förfall.

Till hans förfäran och glädje sker det – och berusad av sin eviga ungdom tar han steget fullt ut och störtdyker ner i narcissism och benhård egoism. Han passerar gränsen utan återvändo när en flicka tar sitt eget liv på grund av hans svek.
Han förblir ung, rosig och oskuldsfull till utseendet – men tavlan blir äldre och fulare och mer och mer märkt av ägarens ondska.

Dorian Grays porträtt är en av de klassiker som överlever tid och rum. Där idén är så stark att den kan leva sitt eget liv bortsett från tidens gång.
Men resten av boken har stannat på 1800-talet. Karaktärerna är i mitt tycke både stela, ointressanta och insiktslösa. Dorian Gray är ett klumpigt försök att utröna huruvida godhet är socialt betingat eller finns inom oss. Lord Henry är en endimensionell OscarWildeCitatsLeverantör – vars enda uppgift är att förleda Dorian Gray samt flika in med OscarWildeismer.
Och den naiva och moraliske Basil Hallward är… ja, naiv och moralisk. Inte mycket mer än så.
Hade boken berövats sin genuint genialiska idé om ett porträtt som åldras i stället för förebilden, hade den sugit.
Jag älskar Oscar Wilde, men inte Dorian Gray.

Richard Wolf ska tolka Edit Piaf, göra rösten till Scar och gå omkring i skinnbyxor på film. Han ska inte läsa Oscar Wilde. Oscar Wilde kräver snärt och underfundighet. Inte raspig dramatenautopilot.

Betyg 3

Dorian Grays porträtt är den värsta blaskan jag har läst på länge. Iden i detta fall är långt mer spännande än själva utförandet som dryper av snobbism och förmätenhet. Värst av allt var de outhärldiga aforismer som Lord Henry Wotton spydde ut i varje mening. Det vara nära att jag lade ner boken bara pga denna vidriga karaktär som jag antar ska föreställa Wilde själv. Wilde passar bättre som underhållare på snobbiga bjudningar i aristokratins salonger än som författare.

Betyg 2

Jag läste en gammal översättning, var 15 år. Med långa monologer och krångliga ord var den med andra ord inte så lätt att läsa, men med tålamod och eftertanke tog jag mig igenom den och jag gillade den skarpt! Den är spännande och Wilde är bra med detaljer.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag läste den här boken på engelska och blev positivt överaskad. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag gillar den, mer än att den är väldigt vackert skriven. Det finns mycket tänkvärt i den här boken och tvärtemot en del tidigare recensenter så gillar jag Lord Henrys aforismer och prat. Jag tycker ofta att hans och Dorians dialoger är intressantare än själva handlingen och det är nog de, tillsammans med det underbara språket, som fascinerar mig mest.
Det tog mig ett halvår att läsa ut den och vanligtvis brukar jag inte ge femmor annat än till "sträckläsningsböcker". Men jag gillar den verkligen, så det blir en femma i alla fall.

Betyg 5

Riktigt tråkig berättelse. Oscar Wilde är antagligen inget för mig

Betyg 2

Dorian Grays porträtt fängslade mig, massor av kloka och visa ord; mest det som sägs av Lord Henry. Bokens handling är speglande, kan ett porträtt säga mer än verkligheten? Boken får en att tänka efter vart gränsen mellan verklighet och fantasi går, och hur långt man är beredd att gå för att dölja sin mörkaste hemlighet.


"Om man hör dålig musik så är det ens plikt att dränka den i konversation"

Betyg 5

Hmm. Det var en intressant intrig, men jag tyckte att den kändes aningen utdragen. Helt klart läsvärd, dock.

Betyg 3

Måste säga att jag var mycket skeptiskt när jag började läsa denna bok, visste inget om den alls mer än att jag sett en annan person rekommendera den, men den var helt fantastisk. Verkligen vackert språk även om det ibland kan vara långa monologer och utläggningar. Personligen tyckte jag också att slutet var bra, men den största behållningen var att få ta del av de olika personernas tankar och filosoferande även om jag inte delar deras åsikter.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Man blir inte den verkliga person man är, om inte kroppen och själen är förenade. Liksom Faust säljer även Dorian sin själ till djävulen, men i utbyte mot evig ungdom.

En bok som jag hade väldigt svårt att ta mig igenom och vilken jag inte rekommenderar. Visst har den vissa tjusningar, men de sidlånga monologerna och lord Henrys cynism ger boken ett lågt betyg.

Tankar om lord Henry: en man som pratar massa strunt, vilken han själv inte lever efter, utan förpestar endast andras tillvaro med det i tron på att bli mer intressant.

Betyg 1

En sen artonhundratals American Psycho. Hipp

Betyg 3

Jag älskar den här boken. Orden som Wilde använde är helt otroliga, man blir helt fångad och lever sig in i boken.
Lord Henry "uppfostrar" Dorian som är en naiv ung man till en man som lord Henry själv alltid velat vara men aldrig vågat vara.
Enligt mig är lord Henry en ond figur som förstör Dorians liv när han gör Dorian medveten om hur stor makt skönhet och ungdom har i samhället och hur man utnyttjar andra med sin charm och sitt utseende.
Boken tar en drastisk vändning från rolig och romantisk till skräckinjagande och hemsk när Dorian som är så oskuldsfull vacker och naiv förvandlas till ett hjärtlöst monster, och det är lord Henrys förtjänst...

jag är ju bara 15 år och jag har kanske inte förstått den på rätt sätt

Betyg 4

Jag tyckte inte alls om Dorian Gray, den passade mig inte alls. Inget fångade riktigt mitt intresse, även om jag kunde förstå varför andra såg den som bra. Tar upp intressanta frågor som när det är ens eget fel och när det börjar blir någon annans och hur det var att vara homosexuell vid tidpunkten för utspelandet av boken.

Betyg 2

Jag är inte den för romantik, men denna boken är den bästa jag har läst
och Lord Henry ord är av guld. Lätt en bra vän.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Det här är en passionerad hyllning till konsten,estetiken och skönheten med subtila homosexuella undertoner. Språket och dialogerna är som ljuv musik för örat. Man stöter inte längre någonstans på ett så vackert språk. Eleganta diskussioner om konstens innersta väsen. Man kunde kalla den här boken för eskapism till en vacker och svunnen värld (trots de mörka stråken).

Betyg 4

Idén är mycket tänkvärd. Går i stil med Stevensons ´Doktor Jekyll och mr. Hyde´, också den tillkommen i hyckleriets högborg, det viktorianska England. Summan av lasterna är konstant. Den som ständigt visar upp ett skinande leende och ett fläckfritt leverne måste misstänkas för att gömma mycket skit under mattan. Det är ett högt betyg åt Wilde att man orkar läsa igenom boken trots den äckliga överklassmiljön den målar upp. Om Wilde själv hade varit en person lik sin vidriga romanfigur hade han aldrig kunnat skriva denna bok. Att jag orkade i stort sett sträckläsa den trots att jag är sjuk och trött inbringar automatiskt en stark 4:a.

Betyg 4

Boken följer filmen ganska bra.Början är
seg men i mitten av boken börjar handlingen
bli spännande och slutet är spännande.

Betyg 3

Dorian Greys porträtt är ett litterärt mästerverk, förutom att handlingen är spännande och man har svårt att släppa ifrån sig boken så skapar den så mycket tankar. Språket är vackert och Oscar Wilde var en djup man som verkligen får läsaren att både känna och tänka.

Betyg 4