Michail Bakunin, 1814-1876, var en rysk revolutionär och ses idag som en av anarkismens historiska huvudmän.


Gud och Staten var och är en viktig klassisk, politisk och filosofisk skrift och anger det ideologiska synsätt som under historiens lopp blivit bespottat med titeln "anarkism".

Detta klassiska verk är inte på något sätt idag inaktuellt, snarare förhåller det sig precis tvärtom. Bakunins huvudverk visar tydligt de brister han besatt som teoretiker, men också de otroliga insikter han fick som praktiker. Gud och Staten är inte ett verk skriven på ett språk som bör avnjutas eller höjas till skyarna. Faktum är att den är skriven på ett sätt som många av oss vanliga människor förmodligen skulle kunnat göra bättre. Men detta snarare hjälper än stjälper själva innebörden av skriften, då den egalitära och anti-teknokratiska lärans praktiker just befinner sig på det plan som de han talar till.


Boken tar på ett synnerligen lekfullt och ofta häcklande sätt upp de brister och idiotiska läror som etsats sig fast i samhället under olika namn. På många sätt kan boken ses som anarkismens lyriska svar på Marx/Engels Kommunistiska Manifest. Författaren hycklar inte med sin litterära ovana eller sin bristande teoretiska förmåga, tvärtom poängterar han den. Detta är en av bokens drivkrafter. Men språkligt kunde den trots allt skrivit betydligt bättre. Ofta går ämnesområdena långt ut på sidovägar och allt för ofta tas samma område upp igen, med liknande eller samma argument om igen. Har man förbiseende med detta, och enbart intresserar sig för själva den anarkistiska mannens tankar och teorier, blir boken en ren njutning.

Bokens kontroversiella ämnesområden och perspektiv var då den kom otroligt kontroversiellt. Självklart pga. de revolutionära strömningar som då existerade i Europa, men också pga. den hårda anti-religiösa teori som som nästan hycklande lades fram som ett hån mot de troende. Än idag kan säkerligen många uppröras över Bakunins allvarliga lek med Kristendomens skapelseberättelse, där han menar att Djävulen i själva verket var den enda sanna individualisten. Jag väljer att citera denna underbara version i sin helhet:

"Bibeln, som är en mycket intressant och stundom mycket djup bok, om man betraktar den som en av de äldsta manifestationer som nått oss av den mänskliga visheten och fantasin, uttrycker denna sanning på ett mycket naivt sätt i sin myt om syndafallet. Sedan Jahve, som av alla de goda gudar som någonsin har dyrkats av människorna förvisso är den svartsjukaste, den fåfängaste, den grymmaste, den orättvisaste, den blodtörstigaste, den mest despotiske och den som är mest fientlig mot den mänskliga värdigheten och friheten, har skapat Adam och Eva av man vet inte vilken nyck, antagligen för att fördriva sin leda som måste ha varit fruktansvärd i hans evigt egoistiska ensamhet, eller för att skaffa sig nya slavar, ställer han frikostigt hela jorden, med alla dess frukter och alla dess djur, till deras förfogande och sätter endast upp en enda gräns för denna fullständiga njutning. Han förbjuder dem uttryckligen att röra vid frukterna på kunskapens träd. Han ville alltså att människan, berövad allt självmedvetande, skulle förbli ett evigt djur, ständigt på alla fyra inför den evige guden, hennes skapare och herre. Men då kom Satan, den evige revoltören, den förste fritänkaren och världarnas befriare. Han får människan att skämmas över sin djuriska okunnighet och lydnad; han befriar henne och färster på hennes panna frihetens och mänsklighetens insegel genom att driva henne att vara olydig och äta av kunskapens frukt".

Denna form av nästan barnsliga, häcklande beskrivning visar tydligt Bakunins underbara sätt att framställa saker, på ett sätt som är enkelt litterärt, men slående intellektuellt för den som intresserar sig.
Bokens uppbyggnad följer samma mönster och ger anarkismen sitt första filosofiska ansikte. Andra böcker om anarkismen finns idag tillgängliga, av författare som Rocker, Goldman etc. som också på många sätt ger en kanske bättre och mer faktabaserad inblick i den svarta ideologins system och tankesätt. Men ingen modern bok idag tar på samma insiktsfulla filosofiska sätt upp det anarkistiska filosofiska grundsystemet på samma underbara, underhållande sätt, som Bakunins "Gud och Staten".

Boken bör läsas av de som intresserar sig för ämnet, och om man tvekar kan man alltid förvänta sig annorlunda filosofiska perspektiv på samhällets organisation, som än idag gör en förbryllad över sin precision och sitt djup.
För faktum är, att Bakunin som den praktiker han var, i detta verk kunde förutspå bildandet av det nya klassamhället i vad Marx kallade "proletariatets diktatur", på ett sätt som ingen trode var möjligt då det först släpptes. Den som väljer att studera 1900-talets historia ur ett underifrånperspektiv inser ganska snart att Bakunin, till skillnad från Marx, verkade förstå människans natur bättre. Och framförallt roligare...

Betyg 4