När jag var runt åtta hade blomsteraffären i centrum en tävlig där man skulle döpa den nyinköpta sködpaddan som skulle simma i en liten damm med vattenväxter. Jag och mamma satte genast igång med att försöka komma på ett namn, resultatet blev Rutan.
Sagt och gjort, namnförslaget skickades in och efter ett tag kom det ett brev hem till mig: Jag hade vunnit! Jag blev förstås superglad och satt sen och väntade som på nålar hela tiden tills priset kom: Naddap dlöks. Som den lilla bokslukare jag var satte jag genast igång att läsa boken med det underliga namnet. Boken var bland det roligaste jag läst då. Eftersom jag då var i den åldern då bokstäver och ord är väldigt intressanta tyckte jag att Naddap dlöks var otroligt fyndig, tänk att det verkligen blir sköld paddan baklänges!
Jag har läst om den nu senare och jag kanske inte är lika förtjust. Visst är den bra, fyndig och rolig, men den är inte alls så fantastisk som jag tyckte att den var för 10 år sedan. Roald Dahl har gjort bättre saker än så. Men trots det så är det ju faktiskt till barn den är tillägnad, och det vore ju orättvist av mig att bedöma den med mina kritiska 18-åriga ögon. Så eftersom mitt barn-jag var så otroligt förtjust över denna bok (som lilla blyga jag faktiskt vågade rekommendera som veckans bok i skolan) blir betyget 5.