Sven Stolpe presenterar i sin samlingsvolym ”40 svenska författare” tidigare anonyma fakta och därtill förklarande information om några av Sveriges genom tiderna största och mest välrenommerade författare/författarinnor. Uppräkningen börjar med den Heliga Birgitta (!) och slutar med några av de stora nittonhundratalsförfattarna. Däremellan presenteras litterära storheter som exempelvis Georg Stiernhielm, Carl Michael Bellman och August Strindberg. Varje författare ges ungefär 5-7 sidors utrymme (inkluderat bilder och foton).

Boken är för det mesta informativ och jag kan villigt erkänna mina kunskapsluckor vad beträffar flertalet av ”de stora” i den svenska litteraturhistorien. Därför tyckte jag att det var allmänbildande och välgörande att läsa texter om och textutdrag av de fyrtio författarna. Vad jag däremot ställer mig kritiskt till är att Stolpe själv brister totalt i attityd. Tonen är genomgående småsnorkig och Stolpe passar ideligen på att pika författarna (särskild de som var samtida med honom själv) för alla tänkbara och otänkbara tillkortakommanden. Särskilt upprörande var det att läsa avsnittet om min favoritförfattare Eyvind Johnson som Stolpe klankade ned på med en ytterst raljant ton. Man bör dock ha klart för sig att Stolpe själv var både litteraturforskare och litteraturkritiker varmed han säkerligen var intensivt engagerad i diverse kulturdebatter och litterära fejder med många av författarna. Detta tycker jag lyser igenom och färgar framställningen högst påtagligt. Jag betvivlar inte att Stolpe som person var både begåvad och bildad, men jag anser ändå att han med denna bok, för eftervärlden, har förlöjligat både sin person och sitt intellekt.

Att Stolpe även var en av Sveriges mest framträdande förespråkare för katolicismen går också att spåra i boken såtillvida att han (på lösa grunder) valt den Heliga Birgitta som den första av de 40 författarna. Om hennes författargärning platsar bland de övrigas kan givetvis diskuteras – jag menar i alla fall att hon känns malplacerad. Sammanfattningsvis: ”40 svenska författare är en informativ bok som ger läsaren mycket ”extrainformation” som inte går att finna i de vanliga uppslagsböckerna. Tyvärr dras läsupplevelsen ned av Stolpes insinuanta och snorkiga attityd. Därför stannar betyget vid en svag trea.

Betyg 3

Sven Stolpe presenterar en lättläst men faktaspäckad bok om Sveriges största författare (fram till mitten av 90-talet ungefär). Tonen är lättsam på gränsen till arrogant men porträtten är ändå intressanta och givande att ta del av. Tyvärr känns det som Stolpe betonar författarnas liv och leverne mer än deras alster.

Jag har förståelse för detta perspektiv till viss del, men känner ändå att Stolpe missar det viktigaste när man diskuterar författare - nämligen innehållet i det de skriver. Men trots allt kände jag att samlingen gav mig mycket. Jag upptäckte brister i min allmänkunskap och fick till livs stundtals dråpliga porträtt av författarna, å andra sidan var det just därför betyget inte blev högre än en trea.

Betyg 3