Stig Fredriksson berättar om sin tid som kurir åt Alexander Solsjenitsyn. Och han gör det bra. Men ändå känns det som om något fattas, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Kanske var det så, att Fredrikssons tid som kurir trots allt var ganska begränsat, och att det som skedde i och för sig var spännande, men det räcker inte riktigt till en hel bok? Möjligen.
Men, han tecknar ett fint porträtt av den store författaren Solsjenitsyn som inte bara är en hyllning, utan tämligen nyanserat. Särskilt ryssens åsikter om hur Väst är, och hur samhället skall förändras, och med vilka medel, visar sig vara en kontrovers mellan de båda.
Jag lärde mig mycket om Solsjenitsyns författarskap, och har fått smak för att läsa honom, vilket jag ännu aldrig gjort.