Det här är en fantastisk bok. Den innehåller så mycket. Den börjar med att berättaren, den 44-årige konstkritikern inser att hans hustru sedan 18 år farit iväg. Så småningom inser har med hjälp av kreditkortsräkningar att hon farit på en resa i spåren efter en resa som de tidigare gjort tillsammans. Detta väcker minnen och funderingar, inte minst kring hur våra liv formas av tillfälligheter. Han minns hur hon kom in i hans liv, han minns de händelser som utgjort deras liv tillsammans, han ser tillbaka på små och stora händelser i sitt eget liv.

Kanske bidrar det faktum att jag liksom huvudpersonen är 44 år till att jag uppskattar boken så mycket, men jag tror att den här boken har mycket att ge åt människor av olika åldrar. Grøndahl skriver så fruktansvärt vackert. Språket i boken är självlysande, men det är inte en bok som bara lever på sitt språk.

Här finns betraktelser kring hur våra liv blir som de blir, kring företeelser i vår samtid, kring konsten, kärleken, relationer mellan föräldrar och barn, kring hur det är att leva helt enkelt.

Jag har läst både det danska orginalet och den svenska översättningen av Ann-Mari Seeberg och tycker att hon gjort ett utomordentligt arbete. Jag önskar att betygsskalan hade fler steg!

Boken finns inte att köpa längre, annat än på antikvariat, men lyckligtvis finns det ju bibliotek. Men undvik pocketutgåvan med ett banalt omslag som inte alls passar till bokens stämning. Den svenska originalutgåvan har ett omslag med en målning av Edward Hopper som har mycket mer med boken att göra.

Betyg 5

Håller med kartul. Det var ingen lätt läsning, men jag fick min belöning.

Betyg 4