En dåres försvarstal

”Detta är en förfärlig bok”. Så börjar boken ”En dåres försvarstal”. ”Min älskade, jag har hämnats, vi är kvitt” avslutar densamma. Dessa citat kan karakterisera innehållet i detta relationsdrama mellan en man och en kvinna samt en annan man. Det sägs att boken bygger på Strindbergs misslyckade äktenskap med Siri von Essen som försökte omyndigförklara Strindberg genom att få omgivningen att tro att Strindberg var själssjuk, dvs. sinnessjuk. Det är just detta som Maria, kvinnan i relationsdramat, försöker göra medan huvudpersonen dels känner hur han tappar kontrollen och dels hur revanschlusten river i hans väsen. Huvudpersonen balanserar mellan skuld och revansch.

Detta tema tas även upp i Fadren där modern sår ett misstroendets frö angående vem som är barnets far. Strindberg illustrerar på ett tydligt sätt att kvinnor har en inofficiell makt samtidigt som mannen har ansvaret att försörja familjen. För detta har Strindberg blivit kallad kvinnohatare.

Men trots att boken är en vedergällning och ett försvarstal är boken välskriven och spännande. Det är intressant att följa utvecklingen i förhållandet som börjar så passionerat men som slutar så tragiskt.

Strindberg, August: En dåres försvarstal, 1888

Betyg 4

”Detta är en förfärlig bok” skriver Strindberg, men ändå måste han skriva den för att rentvå sig själv i detta stormiga äktenskap med som man tror Siri Von Essen. Den slutar med att han känner att han fått sin hämnd och att de är kvitt. Eftersom han var rädd att bli klassad som mentalsjuk och inlagd så gällde det att avväpna fienden.

Det börjar med förbjuden kärlek till en gift kvinna med barn. Han kämpar länge emot sin kärlek till den dyrkansvärda kvinnan. Det visar sig emellertid att hans känslor är besvarade och de blir ett par. Det blir ett stormigt äktenskap fyllt av kärlek, hat, misstänksamhet och svartsjuka. Författaren ruvar på hämnd och vill rentvå sig själv.

När jag började läsningen så kände jag irritation över författarens självömkan och självgodhet.Det kändes som om det blev för mycket Strindberg, men efterhand så föll jag in i hans tankar och liv. Vid slutet så hade han vunnit mig helt. Bara titeln säger att han driver med sig själv men även med omgivningen.

Viket målande språk Strindberg använder, det är rakt på sak och han tränger in i människopsyket där inget är förbjudet att skriva om, men han är även humoristisk mitt i alltihop så det är en salig blandning.

Men framför allt är det otroligt vackert skrivet. När han ska beskriva deras kärlek är det verkligen ordrikt och vackert. Hör här: ”Från denna dag rådde jag icke längre över mig själv. Denna kvinna hade inympat sitt blod i mina ådror, våra nervströmmar hade laddats, hennes livsfrön längtade att befruktas av mina manliga könsceller, hennes själ ville förenas med mitt intellekt och min ande ville utgjuta sig efter behag i detta fina kärl”. Kan det beskrivas vackrare?

Jag läste en äldre utgåva tryckt 1928, Albert Bonniers boktryckeri

Betyg 4

"En dåres försvarstal" är Strindbergs egen berättelse om sitt förhållande till Siri von Essen,en gift kvinna som han av en slump stöter ihop med och via vänskap med henne och hennes man och så slutligen blir farligt förälskad i.Från förälskelsen till hennes skandalartade skilsmässa från Carl Gustaf Wrangel och vidare till ett kaotiskt och föga lyckligt äktenskap som slutar med dunder och brak efter att hustrun,enligt August Strindberg själv,bland annat haft homosexuella kärleksaffärer.
Ständigt misstänker August att hon är otrogen,antingen med män eller någon av sina många väninnor,ja,till och med med tjänsteflickor.Det går så långt att han till och med är svartsjuk på den uppmärksamhet hon ägnar sin hund,ett "odjur" som Strindberg djupt föraktar.

Tre barn(som överlever spädbarnstiden)får de(trots Siris motvilja mot barn),men inte heller barnen räddar äktenskapet.Siri vill helst av allt bli skådespeleska,något som varit henne omöjligt som hustru till en adelsman som Wrangel.
En kvinnlig skådespelare på den tiden sågs ofta inte som stort mer utanför scenen än en "dålig kvinna" med en suspekt fri livsstil som inte ansågs passa sig för kvinnor.Strindberg vräker också förakt över Siris skådespelarkolleger.

Nästintill sträckläsningsbok i sin intensitet.Nog kan man störa sig inte så lite på Strindbergs förbittrade,självömkande bild av hustrun i synnerhet och kvinnan i allmänhet,men försök att bortse från det.
Mycket vackert språk och tidsdokument.

Betyg 4