Helen, 26 år, är huvudpersonen. Hispig och lite av en hysterika, vilket man känner igen från många andra liknande böcker. Den här boken har mycket sarkasm och ironi. Det gillar jag. Helen gör gärna narr av sig själv och sin person. Helen är inte nöjd med sitt liv, hon tycker att allt är hopplöst och till råga på allt dör hennes pappa och hon måste ta hand om sin sörjande mamma.
Jag kan inte låta bli att jämföra hela berättelsen och författarens skrivsätt med Marian Keyes. Helen skulle mycket väl kunna platsa i en roman av Keyes. Det är liknande självironi, vardag och problem. Men därmed inte sagt att det är en kopia av Keyes historier. För övrigt så gillar jag Keyes böcker mycket mer än den här boken.