Sixten Söderlunds död kommer oväntat. Romanens "jag" och berättare får beskedet av en slump. Med stor tvekan beger han sig till begravningen där han hastigt stöter ihop med sin ungdomskärlek Ann-Marie. Han söker upp hennes tidigare föräldrahem, det gamla härliga huset där han ofta var gäst och där han fann sig bättre tillrätta än någon annanstans. Här rådde ett självklart, kravlöst lugn och här fanns framför allt tant Agnes, Ann-Maries mor, den förstående, varma underbara Agnes.
Berättaren tillbringar några dygn i den nu rivningsfärdiga byggnaden och söker sig i minnet tillbaka till allt det livsavgörande och dramatiska som hände kring huset för sexton år sedan.