Man hör ganska ofta om hur många mer eller mindre prominenta svenskar faktiskt var vänligt inställda till nazismen under andra världskriget. Men sällan om de som verkligen värnade demokratin. Dessa personer fanns och var aktiva, och genom sitt arbete var det ofta "tvungna" att kritisera den egna svenska regeringen. Om dessa människor handlar "Tisdagsklubben".

I förordet skriver författaren att det är ett vetenskapligt arbete, och noterna är många - över 800 st. Men han säger ockå att dessa noter kan man som "lekman" hoppa över och läsa texten löpande. Och det har han alldeles rätt i. Detta är en mycket intressant text som tar upp den svenska hållningen under kriget ur en sällan åskådliggjord vinkel. Hur skulle det blivit utan denna polemik mellan regeringen å ena sidan, och intellektuella antinazister å den andra?

Betyg 4