"DU TÄNKER PÅ FOTSPÅRET, som fylldes med död
Då spårhunden nalkades.
Du tänker på barnets darrande läppar
Då de tvangs att lära sig avskedet från sin moder.
Du tänker på modershänderna, som gröpte ur en grav
För det som hungrat till döds vid hennes bröst.
Du tänker på de sinnesförvirrade ord
Som en brud yttrade ut i luften till sin döde brudgum.”

”Samlade dikter” är en omfångsrik samling av nobelpristagerskans Nelly Sachs samlade lyrikproduktion. Merparten av dikterna utgörs av avskalade upp-, och redogörelser med en värld som slagits i spillror. Skildringar av dödsläger, krematorier och bödlar varvas med minnen av förintade barn, fäder, mödrar samt vänner från det förflutna; det hela utmynnar i en becksvart elegi över människosläktets grymhet. Om jag skulle summera den här boken med en enda bild skulle jag välja ”Skriet” av Edvard Munch (dvs. inget att läsa för den som från början väntar sig undersköna plats- och naturbeskrivningar á la Karlfeldt).

Det är främst det icke påtagliga, de inre och dolda märkena, mardrömmarna och de överlevandes ensamma ångest som Sachs visualiserar i denna samling – och det med en smärtfylld precision. Det är inte på något sätt eller någonsin upplyftande att ta del av dessa mörka poem men kanske desto viktigare. Många av dikterna tyckte jag dock var (metaforiskt) svårbegripliga, och för mig som icke troende gäller det främst för de många dikter som är direkt förbundna till judendomens seder och bruk. Men då denna volym omfattar nästan 700 sidor fanns det ändå mycket kvar som jag kunde ta till mig.

Betyg 4