Det här är en mycket intressant bok som verkligen får en att förstå hur det kan ha känts att leva i Iran vid tiden för revolutionen. Det är nyttigt att läsa den eftersom den ger förståelse för varför många flytt från Iran.
Det här är definitivt en bok som feminister borde läsa, och det av två skäl. Det ena är att det är en väldigt feministisk bok, alla personer är kvinnor och de män som förekommer är mer eller mindre obehagliga, oftast mer. Kvinnorna i boken diskuterar till och med om det kan finnas män som de kan samarbeta med men kommer fram till att det nog i alla fall inte finns några sådana i Iran. Det andra skälet är att den borde ge lite perspektiv på den ”könsmaktsordning” som råder i vårt land jämfört med den som råder i Iran. Det ”förtryck” som en del kvinnor känner sig utsatta för är nästan löjligt att nämna i jämförelse med det som de muslimska fundamentalisterna utsätter de iranska kvinnorna för.
Boken handlar om fyra kvinnor, en hårfrisörska, en advokat, en sömmerska och en student och om hur deras liv påverkas av revolutionen. Det är inte en bok som idealiserar förhållandena före revolutionen, en av dem har utsatts för tortyr under shahregimen men deras levnadsförhållanden försämras avsevärt när mullorna tagit makten.
Boken är skriven på ett sätt som gör att det är lätt att leva sig in i den, och man uppfattar den lätt som en dokumentär och glömmer första bort att det är en roman. Mot slutet blir den kanske lite väl överdriven när kvinnornas motståndskamp blir mer aktiv. Språket är inte speciellt vackert eller intressant, men boken är tillräckligt välskriven för att bli läsvärd.