Amyas Crale är en samvetslös målare som öppet bedrar sin hustru Caroline. Han har blivit djupt förälskad i den helt unga Elsa som nu gör sittningar för konstnären. Amyas kvinnointresse är inte helt okänt, men när Elsa deklarerar att de tu ska gifta sig och Caroline måste finna sig i nederlaget blir situationen en annan. Under en sittning ger hans hustru honom en öl och han dör sittandes framför Elsa. Caroline gör inget motstånd när hon grips. Hon erkänner helt lätt att hon kommit över giftet, att hon har motiv och tillfälle. Hon blir fälld för mord och dör i fängelse.
Sexton år senare får Poirot besök av Caroline och Amyas dotter. Hon vill att Poirot ska undersöka mordfallet ånyå. Trots att allt pekar på modern vägrar hon tro på hennes skuld. Men hon är den enda......

Ett mästerverk. Kvalitén på Christies deckare kan alltid diskuteras. Också Christie själv var ironiskt medveten om att hon utnyttjade samma mönster för alla deckare, med ett visst antal fasta karaktärer (se hur hon ironiserar över sig själv som deckarförfattare i form av Adrienne Oliver). Jag anser dock att det finns ytterst få av Christies nästan 80 böcker som är under medelmåttet. Tidsmässigt har de visserligen brister, men de håller oftast historiemässigt (med några få undantag som "Mysteriet på Styles"). När Christie är som bäst skapar hon smarta och djupsinniga intriger vars upplösningar är geniala. Bäst lyckas hon när också hennes bokkaraktärer berör (och här har hon alltså en viss svaghet för att använda sig av klyschiga mönster). "Fem små grisar" är en av de romaner där persongalleriet är mästerligt upptecknat. Man får en relation till alla i boken och inget är helt målat i svart eller vitt. Jag ger denna bok en stark fyra. Självklart har den brister, den känns inte helt aktuell och språket är en smula fattigt, men som helhet är "Fem små grisar" en av Christies absolut bästa böcker.

Betyg 4

Jag tycker däremot att det var en av hennes sämre.

Betyg 2

Defenetivt en av Christies bästa böcker.

Betyg 4