Min man och jag skulle till stan, och vi precis när vi gick över gården, kom han på att vi hade glömt paraplyerna. Min man sprang tillbaka och jag passade på och plockade fram den här boken, för att kunna läsa den i en halv minut till. Så pass tagen var jag av boken.
Boken har gripit mig som böcker nu för tiden sällan griper mig. Jag gråter aldrig när jag läser, men med den här boken var jag nära.
Väldigt, väldigt, väldigt stark. Jag är ingen författare, och jag kan bara upprepa mina ord i stället för att variera mig. Väldigt, väldigt, väldigt stark.