"Visst mindes han att han hade levt ett annat liv, men när han tänkte på det kände han samma vemod som när man betraktar några gulnade fotografier hemifrån, som undgått att kastas på elden".
En exilkinesisk författare ser motvilligt tillbaka på sitt liv i Kina under kulturrevolutionen. Hans älskarinna, en tyskjudisk kvinna med ett plågsamt förflutet, lyckas förmå honom att skildra sina erfarenheter från den tiden.
Under det utbrott av kollektivt vanvett som går under det missvisande namnet "Den stora proletära kulturrevolutionen" spelade han flera roller. Till en början en nitisk ledare av ett gäng rödgardister, därefter offer för utrensningar, slutligen passiv iakttagare.
"En ensam människas bibel" formar sig till en klarsynt och närmast resignerad uppgörelse med en av de mest omvälvande epokerna i Kinas moderna historia. De människor vilkas liv föröddes i ett cyniskt politiskt maktspel kanske inte hade något val?