Utan att bli sliskigt, är sentimentalfaktorn mycket hög. Många fina grejjer som inte längre finns (och en del halvgammalt som finns kvar) beskriv kärleksfullt.
En bok med stil.

Betyg 4

Har inte läst boken ännu. Håller på att jaga tag i den. Men har läst deras reportage i tidningen Riksettan. Helt underbart skrivit, jag har blivit helt exalterad över dessa kulterella vägar , så nu är min högsta önskan att jag kan åka en del av dessa vägar till sommaren.
Så boken är med all säkerhet jättebra. Återkommer när jag läst den.

Har kollat runt på många ställen det verkar som boken är helt slut såld.
Bokhans har jag kollat med också han har sålt sitt sista exemplar.

En resa tillbaka till en tid som flytt. De självutnämnda K-spanarna Staffan Bengtsson och Göran Willis har med en välbevarad Volvo Amazon och gamla bensinbolagskartor besökt platser som på olika sätt gått ur tiden. Med gråtmilda beskrivningar och gamla foton skildras ett 1950-tal som sprudlade av framtidsoptimism och fylldes med bensinstinkande amerikanska stålschabrak. De gamla riksvägarna har förtecknats och återkommande beskrivs några av de bensinbolag och mackar som bedrev verksamhet i det svenska folkhemmet anno 1955.

Personligen har jag svårt att relatera till de platser och tidstypiska företeelser som författarna skildrar eftersom de föregick min födelse med sisådär tjugo år. Detta är dock ett högst personligt problem som till viss del är åldersrelaterat - är du istället född på 1940-talet är detta knappast något stort problem. Boken är dock, och det är värt att poängtera, tydligt skriven för en viss utvald målgrupp (vilken jag alls inte tillhör). Att jag själv dessutom är helt ointresserad av bilar, mackar och all därtill hörande rekvisita underlättade förstås inte läsningen. Men jag undrar om jag hade uppskattat boken ens om jag hyste dessa intressen?!

Min största invändning mot ”K-märkt på väg” rör istället de stockkonservativa och gråtmilt nostalgiska beskrivningarna av den dåtid som författarna tycks uppskatta mer än den tid där de nu befinner sig i. Visst, tidstämningen och framtidsoptimismen var säkerligen annorlunda på 1950-talet än nu, men samhället var knappast bättre i särskilt många avseenden. Därför undrar jag om boken snarast bör ses som en desperat längtan tillbaka till ungdomstid som för längesedan flytt. En sådan hypotes kan i alla fall förklara de kvalmiga och tendentiösa hyllnigarna av de gamla kartböckernas Sverige.

Bokens betyg blir därför detsamma som det antal kronor jag betalade i den lumpbod i vilken den inhandlades.

Betyg 1