Den svenska apan liknar ingenting annat. Det är en samling korta, fristående texter som på ett intrikat sätt vävs samman till en helhet; ömsom drastiska, som tecknade serier, ömsom poetiska eller näst intill abstrakta. Personer återkommer, ofta i monologform, teman tas om och spegelvänds. Till och med den numera obligatoriska mordhistorien finns med - här med fler och värre tilltygade offer än någonsin. Likväl handlar texterna på ett otvetydigt sätt om Sverige av idag. Verkligheten är igenkännbar, men undanglidande, som i en dröm. Realismen löper amok och surrealismen landar mitt i den svenska vardagen.
Utdrag ur boken:
På sjukhuset
I går kväll var rummet ett enkelrum. Jag sträckte ut mig. Sängen stod bredvid. Jag lyssnade till ljudet av ögonen. Han stod vid min sida. Jag hörde hans röst.
Hela nätterna ligger jag och vaktar på deras andhämtning. Alla dessa ansamma män som sitter och glor på en operationshandske, krängd ut och in. Tejpa bröst genomkört av små käftar av smärta. Sätt en potatis, en timme grön och en timme lila.