Anhörig

Marisa och Rickard möts i partynatten och passionen slår till.
Marisa förälskar sig djupt, Rickard är en kille som har allt. Han är snygg, lever ett glamoröst klubbliv och har många järn i elden. Ändå älskar han just henne, trots att han är yngre och de är väldigt olika. Som ensamstående mamma ställer hennes liv andra krav än Rickards. Hon arbetar som copy åt flera byråer och vardagen är inrutad i dagistider som måste passas, i deadlines som måste hållas, i hem som måste städas och mat som måste lagas.
Nätterna blir deras tid. Rickard dyker upp på omöjliga tider och han är alltid full. Trots att varningslamporna blinkar allt starkare väjer Marisa för sanningen. I stället beslutar de sig för att flytta ihop och Rickard föreslår att de ska gifta sig. Han har storslagna planer och Marisa låter sig förföras av hans entusiasm trots att alkoholen är en ständig följeslagare och kokainet en allt mer regelbunden besökare. Under åren som följer får de tre barn. Det praktiska tar över och döljer lätt de problem som hela tiden ligger där och tickar. Men till slut ligger sanningen i öppen dager. Rickard är alkoholist och narkoman.

Utdrag ur boken:
Alkohol är en sådan stor del av livet. Man måste skynda sig för att hinna till Systemet, man erbjuds vinlistor på krogen. Inget party utan fylla. Så fort något firas, ska det firas med en alkoholhaltig dryck. Träffas? Ja, gärna, över en öl. Ett glas vin. En drink. Cocktailparty. Tjejmiddag. Svensexa. Kalas.
Också hemma hos oss levde vi i en tillvaro där alkoholen spelade en stor roll. Vin i maten, vin till maten. En enda flaska var sällan nog för att middagen skulle kännas trevlig. På helgen gick vi ut, ofta mitt i veckan också. Naturligtvis hamnade vi på en bar, eller på krogen, där alkohol var den självklara drycken.
Alkoholen var säsongsbunden, på sommaren var det obligatoriskt med en calva till kaffet, eller en cognac. Särskilt utomlands. Utomlands var det ju dessutom så billigt! Där kunde man dricka utan att tänka på notan. Där drack dessutom alla mer än i Sverige, så det var bara att ansluta sig till den allmänna dryckeskulturen. Vintertid var det snarare en whisky som gällde. På fjällresan, i hotellbaren. En whisky blev två, blev tre, blev fler. Den där whiskyn vantrivdes i ensamt majestät. Året runt gällde stor stark. Den goda ölen, med vit skummössa på toppen. Immiga glas. En stor stark! Så strongt. En till, tack. Flera stora stark.
Att vara social var synonymt med att dricka. Det gick inte att umgås utan alkoholhaltiga drycker. Allt kretsade liksom kring drickandet, umgänget var bara en ursäkt, ett svepskäl för att kunna bli full. Eller hade det ena blivit så sammanlänkat med det andra att man inte längre kunde skilja dem åt? Rickard kunde i alla fall inte det.

Medelbetyg: 3,42 (12 röster)