Kanske låter den som en av många böcker om epedemier som sprids världens över, men så är ej fallet med denna bok. På något sätt liknar denna helvetesvärld vår egen värld, där egoism har övertaget och där inga lagar egentligen råder eller i varje fall följs.
Boken visar hur det är att vara seende i de blindas värld, hur det är att vara minoritet i en väldigt udda situation. Intressant och lättläst läsning!

Betyg 4

Saramagos första bok i det han själv kallar för "ofrivillig trilogi", som består av, i tillägg till denna bok, Alla namnen och Grottan.

Romanen startar med att en man sitter i en bil vid ett rödljus och plötsligt blir blind. En blindhetsepidemi håller på att sprida sig genom landet.

Det som karaktäriserar Saramagos historier är det fakum att handlingen ofta är mycket enkel. Förmodligen skulle själva handlingen kunna uppsummeras som en kort novell.

Saramago beskriver med inte så lite ironi och satir det samhälle vi lever i idag. Hans fyndiga formuleringar, hans totala brist på respekt för samhällsauktoriteter och hans helt underbara beskrivelser av relationer gör att boken är en fryd att läsa.

Saramagos bruk av språket är förmodligen helt unikt, och för många så upplevs hans ändlösa meningar som mycket komplicerade att ta till sig. Detta beror ofta på att han för dialogform i meningarna, med bara kommatecken och stor bokstav som skiljetecken. Ibland blir det då svårt att följa med vem som säger vad, men detta tycker jag personligen är en del av charmen till Saramago.

Blindheten är, enligt min mening, den bästa boken Saramago har skrivit efter Baltasar och Blimunda, och kan varmt rekommenderas.

Betyg 5

Blindheten är en omvälvande skildring om vad som (troligen) händer med människan och det mänskliga samhället om ingen längre kan se. Företeelser som idag tycks oss självklara skulle bli mycket komplicerade, för att inte säga omöjliga, att utföra om hela mänskligheten skulle förlora synförmågan. Stämningen och handlingen känns igen från diverse katastroffilmer (och då inte i bemärkelsen filmer som är katastrofalt dåliga) såtillvida att den ”starkes rätt” lätt kan bli gällande i situationer präglade av utsiktslöshet. Många scener är mycket obehagliga särskilt de där den mänskliga ondskan triumferar. Tack vare att vissa passager i boken även återger mänsklig altruism känns inte romanen alltigenom deprimerande att ta del av. En mycket otäck roman tecknad med en ovanlig och innovativ meningsuppbyggnad.

Betyg 4

Fascineras du av historier om virusepidemier och medeltida historier i pestsmittad miljö likt "det sjunde inseglet" är detta en bok för dig. På ett fascinerande språk bjuds läsaren en besynnerlig historia där alla tappar synen en efter en. Nåja, åtminstone nästan alla. Fängslande skildras de blindas vedermödor för att klara livhanken. Det är svårt att inte ryckas med.

Samhällets ambivalenta hållning mot avvikande och svårhanterade människor hanteras skarpsinnigt i denna berättelse. Samtidigt handlar den om hur viktigt det är att fortsätta vara tolerant ochsolidarisk i ett hårdnande samhällsklimat. Hur slutet ska fogas till bilden är dock svårbedömt.

Betyg 4

Förstår att Saramago fick Nobelpriset kort efter. Man vänjer sig att klara sig utan punkter...
En bok man verkligen lever sig in i.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Tänk er ett helt vanligt samhälle. Folk handlar på stormarknader, de kör hem med fyllda matpåsar och sina barn. Sen äter de middag tillsammans, tittar en stund på tv innan de somnar. Nästa dag går de upp tidigt för att förbereda barnen för dagis och köra till jobbet. Det är en ganska trist vardag, och det är svårt att föreställa sig vad som skulle kunna förändra verkligheten så mycket att hela samhället haverar. Men tänk er vidare en vanlig man som är på väg till jobbet i sin bil. Och plötsligt, utan någon orsak eller förklaring, blir han helt blind. Hans inbromsning orsakar trafikkaos, men han får hjälp av en ung man att ta sig hem, sen väntar han på sin hustru för att de tillsammans ska kunna ta sig till ögonläkaren. Tänk vidare att denna man kommer smitta alla han ser på med blindhet. Hans hustru, hans ögonläkare och alla de övriga i väntrummet kommer bli blinda. Epidemin drabbar alla och envar, det är så när omöjligt att undvika smittan. Samhället reagerar med att resolut utesluta de blinda och spärra in dem i en karantän. Men blindheten fortsätter trots detta att sprida sig. Infrastrukturen haverar när ingen längre vågar köra bil av rädsla för att bli blinda, eller att deras medtrafikanter ska bli det. Och utan infrastruktur och utan människor som kan ta sig till arbetet, faller samhällets grundpelare. Ekonomin kraschar, överlevnadsinstinkterna vaknar och människor börjar hamstra mat. De länsar matvaruaffärerf och det dröjer inte länge förrän kriget om överlevnad blir ett allas krig mot alla.

Berättelsen i "Blindheten" cirkulerar kring de allra första drabbade av farsoten, som fängslas in i en karantän för att skydda allmänheten frånn smittan. Vi känner huvudrollsinnehavarna, inte genom namn, utan de namn som de ges efter personliga attribut så som "Flickan med solglasögonen", "Den skelande pojken" eller genom yrkeskategorier, som "Ögonläkaren". I det ögonblick som militären kommer för att hämta Ögonläkaren till karantänen, vidhåller dennes hustru att även hon blivit blind. Detta är inte sant, men hon vill hellre utsätta sig för smittan och ändå vara hos sin man. Osannolikt nog blir denna kvinna aldrig smittad och hon kommer leva i det helvete som karantänen innebär, och se allt det fruktansvärda. Det är genom hennes ögon historien berättas, först om karantänen och vidare i frihet hur samhället förfaller, men små gnistor av hopp ändå tillgängliga.

Saramago fick nobelpriset i mitten av nittiotalet. Den här boken är en indikation på varför. Nu är idéen om en haverande civilisation på grund av smitta ingen ny historia. Många böcker har skrivits på samma tema. Men att den mystiska smittan är ett, vad vi kallar, handikapp är nytt och att historien belyser hur viktigt vårt visuella samhälle är, är också nytt. "Blindheten" är en studie över den mänskliga naturen och visar hur bräcklig vår civilisation egentligen är. Saramago skriver sin historia bra, men "Blindheten" kunde varit bättre. Jag ryser skönt bara av föreställningen att Stephen King skulle ta sig an denna historia. En likartad bok som gavs ut för ett par år sedan, "Signal" liknade faktiskt "Blindheten", men där gjorde sig Stephen Kings oförmåga att lägga bort sina övernaturliga komponeter gällande och berättelsen förlorade på det. I det stora hela är "Blindheten" en viktig bok för vår tid. Men det är idéen som är speciell, inte författaren. Och det vill jag vara tydlig med, eftersom jag har läst författarens andra böcker och inte funnit dem speciellt bra. Jag anser att Saramago fick ett oförtjänat nobelpris, grundat på denna bok, som är det mest läsvärda verk han åstadkommit. På så sätt påminner Saramago om William Golding, en annan nobelpristagare som fick pris för det klassiska verket "Flugornas herre", men knappast hade några andra böcker i samma nivå, i bagaget. Saramagos språk är irriterande finkulturellt. Hans språkform är uppriktigt talat tillrättagjort och tillkämpat komplicerat. Att sätta punkt tycks vara bannlyst, och det är en av de viktigaste skälen till att boken är jobbig att läsa. I det sammanhanget saknar jag en författare som inte försöker spänna musklerna, en som skriver för folket, fritt från krångligheter och med flöde, vilket man knappast kan anklaga Saramago för att göra.

Men trots mina hårda ord blir omdömet högt. Jag gav boken en stark fyra och vill hävda att de brister jag påtalat är ointressanta i jämförelse med bokens/idéns styrkor.

Betyg 4