Detta är en Roman som utspelar sig på ett sjukhus i Stockholm. Vi får följa patienten, Primus Svensson, i hans vård och möter en mängd människor inom sjukhusets väggar. Från överläkare, sjuksköterskor, Till Diskare och städerskor.

Boken ifrågasätter vården som den var på 70-80 talet.
Där tex bibliotekarien som gör ronder med sin bokvagn får svara på patienternas frågor ang deras sjukdomar.

Den handlar om hur sjukvården blivit avhumaniserat och blivit mer och mer som en fabrik som ska effektiviseras.

Jag skulle kunna tänka mig att boken är lika aktuell idag.

Betyg 3

Primus Svensson tvingas på grund av hjärtinfarkt in i den kalla och löpandebandorganiserade sjukvårdsapparaten, i vilken han sakta tynar bort och så småningom dör. Med detta som utgångspunkt skapar Jersild en berättelse i vilken han skickar en välriktad känga mot övertron på den storskaliga, industriinspirerade och skenbart välorganiserade sjukvården.

Jersild beskriver på ett sakligt och pedagogiskt sätt situationen i storstädernas sjukhus som den såg ut då boken skrevs. Han lyckas på ett smart och träffsäkert sätt lyfta fram många av de allvarliga problem som sjukvården stod (och säkerligen ännu står) inför, inte minst i form av den arroganta attityd och människosyn som han tycks mena är vanlig inom läkarkåren. Samtidigt låter han oss möta flera av sjukhusets mer eller mindre färgstarka karaktärer under resans gång, i alla yrkesmässiga nivåer i hierarkin, samt diverse patienter.

Detta är en mycket känd och flitigt omdebatterad svensk bok och Jersild fick ta mycket skit från sina läkarkolleger efter dess utkomst. Boken är utan snack den bästa jag läst. Bidragande orsak till detta är möjligen mitt intresse för sjukvården samt mina drömmar att läsa medicin.

Betyg 5

Babels hus

Babels hus är en berättelse om hur det kan fungera på olika yrkesnivåer inom sjukvården där hierarkin lätt framträder. Den utspelar sig på 70-talet när Enskede sjukhus är nybyggt och anses vara bland de bästa sjukhusen i Stockholm.
Man får följa patienten Primus Svensson som en dag får en hjärtattack när han arbetar ute i trädgården på sin kolonilott. Han kommer in på Enskede sjukhus och här får man sedan följa hur han behandlas och bollas fram och tillbaka på olika avdelningar då det till slut visar sig att han är sjukare än vad man först trott. Samspelet mellan läkare, sjuksköterskor, professorer och bibliotekarie m,m beskrivs som kall där alla bara ser till att göra sitt jobb utan någon empati vare sig för kollegor eller patienter. Alla verkar som att dom inte vill ta något ansvar utan skjuter problemen vidare och låter någon annan ta tag i det. Det känns också som att dom inte har koll på vad deras kollegor har gjort eller informerat patienten om. Till och med bibliotekarien Hardy får svara på frågor från patienter om diverse sjukdomar. Han blir en slags hobbydoktor och här framgår tydligt att kommunikationen fattas yrkeskårer och patienter emellan.

Primus är en man i 70 års åldern som blint förlitar sig på vad läkare och sjuksköterskor säger till honom. Han framstår som lite godtrogen tycker jag men det är nog många som ser dom vita rockarna som nästan något heligt. Eftersom han blir sjukare och sjukare så vill han få kontakt med sin son Bernt. Deras relation har inte varit så bra sedan han skilde sig från sin fru som inte direkt ville att dom skulle ha någon kontakt. Bernt arbetar på ett läkemedelsföretag och har alkoholproblem som han vägrar inse att han behöver hjälp med. När Primus kontaktar honom så kommer han motvilligt på besök till slut. Jag får en känsla av att Primus inte riktigt vill inse att han är sjuk och att han blundar lite för problemen som framkommer under vägen. Läkare och sjuksköterskor pratar med honom men även fast ingen gör det tydligt och berättar för honom hur sjuk han faktiskt är så får man en känsla av att han innerst inne vet hur det ligger till men inte vill erkänna det för sig själv. Hans situation känns tragisk och han är en ensam man som nu på äldre dagar får kontakt med sin son igen. Det är nog så det kan vara för många idag tror jag.

Jag tycker att boken var bra skriven och att det faktiskt är så här det kan gå till på sjukhusen. Den kändes dock deprimerande och var jobbig att läsa tyckte jag. Det var mycket hoppande fram och tillbaka mellan olika personer och händelser som i ett försök av PC Jersild att få med hela sjukhusets personal och beskriva deras situation. Detta tyckte jag gjorde att boken kändes lite hattig men jag förstår att det var syftet med boken. Det finns ett ogillande om hur sjukvården fungerar som är väldig tydlig och jag förstår att boken fick mycket uppmärksamhet när den kom ut. Den känns dock lite gammaldags idag och jag tror att det har förändrats sig lite i dagens samhälle då vi som patienter är så välinformerade och nästan våra egna läkare med Internet som hjälp. Jag tror att vi i och med detta inte är lika ”hjälplösa” patienter utan vi ser till att själva skaffa fram information om våra åkommor. Sen vad det gäller hierarkin så tror jag den är ofrånkomlig. Det är klart att en läkare som studerat i 7 år ska ha en bättre status än t ex en sjuksköterska, men respekten för varandra måste ju självklart finnas där!
Läsvärd bok som kanske tillhör allmänbildning men jag skulle nog inte rekommendera att läsa den om man inte har ett intresse för sjukvård.

Betyg 3

Babels hus

PC Jersilds bok Babels hus från 1978 är i mångt och mycket fortfarande aktuell i svensk sjukvårdsdebatt. Storsjukhustänket och det mekaniska synsättet på patienten lever fortfarande kvar i sjukvårdens kultur. Några förändringar har dock skett, som små krusningar på ytan, såsom att primärvården och hemsjukvården har fått en större betydelse. Långvårdens sterila och inhumana miljö har också försvunnit och privata alternativ har ploppat fram och skapat ett konkurrenstryck på den offentliga vården. Sjukvården har i någon mån decentraliserats, men fortfarande är det till stor del tjänstemän och läkare som styr verksamheten.

I den första delen är författaren neutral och låter de olika karaktärerna ge uttryck för olika perspektiv på hur vården ska bedrivas. Någon slår vakt om det offentliga systemet, någon är mer inne på att öka den privata sjukvården. De yngre kandidaterna får representera nya idéer på hur sjukvård ska bedrivas och hur patienter ska behandlas, och de står mot de äldre professorerna och läkarna som har en mer trångsynt men samtidigt mer realistisk syn, baserad på lång erfarenhet, på hur sjukvården bör vara organiserad. Boken beskriver även hur sjukvården är uppdelad mellan olika yrkesgrupper och kontakten däremellan är ganska kall. Det beskriver det så kallade stuprörstänket som mer går ut på att betona den egna organisationen och sina egna revir än att uppnå en så god vård och service till den enskilde patienten som möjligt.

I den andra delen av boken förlorar författaren något av sin mer neutrala position när han klart och tydligt beskriver att moderater är känslokalla och centerpartister är amatörer. Hade det varit en karaktär som sagt detta hade jag inte reagerat men nu var det författaren själv via bokens berättare som uttalar sig på det viset. Men förutom just detta snedsteg lyckas författaren vara neutral och avslöjar sällan sina egna vänstervridna ståndpunkter.

Visst är det okey att väva in politiska värderingar i en roman, men jag tycker det är stilistiskt bättre om författaren beskriver moderaten som känslokall och centerpartisten som amatör genom att låta karaktärerna agera därefter. Att skriva ut känslokall och amatör är att skriva läsaren på näsan.

Historien är väl genomarbetad och trots att inte mycket händer är boken spännande. Det är helt klart ett karaktärsdrama och inte en händelsedriven historia. Olika perspektiv möts och på så sätt ger Jersild en intressant bild av hur livet på ett storsjukhus kan te sig.

Betyg 4

Nja, inte riktigt min typ av bok. Visst, intressant att läsa om de olika yrkeskategorierna och de mä'nniskoöden som kan rymmas i ett stort komplex, men ack så segt det blev tillslut. OK som historisk faktabok dock.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Genom Primus Svensson från frisk, över hans sjukdom och till hans död beskriver Jersild hur den sk sjukvårdsapparaten kan se ut, organiseras och bemannas och vilka krafter som verkar inom den men också vilken roll -på gott och ont- som enskilda individer spelar. Med lite kunskap om Stockholms sjukvård är vissa personer, också Jersild själv, möjliga att identifiera, vilket kan ha kruiosavärda. Viktigare än detta är att sjukvårdspolitikerna här inget sett, inget hört och ingenting lärt sedan det fiktiva Enskede sjukhus dagar. Boken borde vara obligatorisk läsning för dem som nu planerar för NKS - det kommande Nya Karolinska Sjukhuset.

Betyg 4