Ett för tiden användbart framställningssätt för STURM UND DRANG rörelsen var brevromanen. I JEAN-JACQUES ROUSSEAUS ”Julie eller Den Nya Héloise” (1761) kärlekssaga berättas om en man som älskar en kvinna som även älskar honom men av familjen tvingas hon att gifta sig med en annan äldre man ur överklassen. Hon försöker glömma sin älskade men blir desperat och tar sitt liv. Denna roman kan ha varit en inspirationskälla till geniet JOHANN WOLFGANG VON GOETHES egen ”Den Unge Werthers Lidanden” 1774. Denna brevroman bygger även på en händelse i hans eget liv då han i unga år förälskade sig i Charlotte Buff, som dock redan var förlovad. Romanen blir diktarens egen själsliga dokument. Att det är frågan om en sorts själslig terapi förklarar också det lilla förordet.
WERTHER skriver till Wilhelm, men det finns ingen korrespondens mellan de två, utan ”breven” har mer karaktären av en dagbok, daterad vid varje tillfälle. I boken beskiver Werther sitt inre känsloliv, det som händer utanför, den yttre verkligheten är endast sporadiskt nedtecknat.
W. beskriver i inledningen av boken hur han flytt från stan och människorna (underförstått borgarna) till ensamheten på landet (Rousseau). Han tycks vara tillfreds och njuter av vandringar i naturen och läser med godan ro sin Homeros. Men då han träffar mamsell LOTTE förändras allt. Blixtarna och Åskan (som faktiskt inträffar) får symbolisera hans känslorus och då hon säger nyckelordet ”Klopstock!” öppnas hela hans hjärta. W. befinner sig nu i ett lyckorus som varar ett bra tag, men då han sakta börjar inse att hon är trolovad åt en annan man, ALBERT, förbyts glädjen till sorg och smärta. Faktum är att W. har långt tidigare fått höra att hon är bortlovad, men informationen var då honom likgiltig. Det är som om han inte vill inse hur verkligheten föreligger, utan han går helt upp i sin egen skapade drömvärld. När väl insikten kommer slits han å ena sidan av familjen och fadersdyrkan, Albert och Lotte bildar en egen liten enhet, som Werther av lojalitetssjäl inte vill bryta upp, å andra sidan vill han som ung individ inte låta sig anpassas efter andras normer och äldre familjetraditioner, speciellt då han är upp över öronen förälskad i Lotte. Dessutom är Albert en förnuftets människa, som anser att det är vansinne att begå självmord. W. däremot anser att det är var och ens rättighet och att det krävs styrka och mod (passion) för en sådan handling. I deras heta diskussion (224-228: LK) står det klart att det handlar om en kamp mellan förnuftet kontra känslan. Werthers försämrade tillstånd gör att han åter försöker fly, fast nu ifrån Albert/Lotte konflikten. Fast trots alla flyktförsök till och från olika platser, finns känslorna kvar, som tar överhanden och som till sist leder honom att till sitt liv.
De känslostämningar som beskrivs i verket är stundtals skildrad genom naturen, fast även det motsatta förhållandet råder d.v.s. naturen påverkar/förstärker Werthers perception som i sin tur påverkar känslorna t.ex. det stora åskvädret i början, eller ”liksom det blir höst, blir det höst inom mig, mina blad gulna”. En annan tendens gäller den litteratur som W. läser. I början läser han Homeros och då är språket och meningsbyggnaden i breven relativt klart retorisk, fast fram emot slutet läses Ossian, och då är språket stundtals kaotiskt och meningarna övergår till ett lyriska oden och utdrag hämtad ur Ossians Sånger.