Faye och hennes man har separerat, på hans initiativ. Det var ingen vänskaplig uppgörelse utan resultatet blir en sårig vårdnadstvist där de två flickorna får sitta emellan. Som den ena dottern säger "Jag har två hem. Jag har inget hem." Läsaren får följa Faye som ensam mamma där hon gör vad hon kan för döttrarna samtidigt som hon sörjer skilsmässan. Hon går till tandläkaren, ger döttrarna mat, tar dem utflykter och tar del i dotterns kompisbekymmer. En knivskarp och klinisk skildring av vardagen som nyskild, ett tillstånd hon inte ser något positivt i. Istället ser hon avundsjukt på de par som håller ihop, samtidigt som hon grubblar på maktförhållandet mellan parterna i ett äktenskap.

Boken är självbiografisk och är en föregångare till Cusks trilogi där huvudpersonen Faye försöker återskapa sitt liv efter skilsmässan. Eftersom det är min första bok av henne tyckte jag det var bäst att börja med Efterbörd då det enda övriga som fanns inne på bibblan var trilogin. Utan tvekan är Cusk en mycket skicklig författare rent tekniskt och språkligt. Tyvärr lyfter det inte för mig och det stör mig. Jag känner mig lite dum som inte förstår hennes storhet och missar antagligen något bra. Men jag ska ge henne en ny chans.

Något jag saknar i boken är orsaken till att de separerade. Maken skyller på Faye men läsaren får aldrig veta varför, eller hur skilsmässan och tiden efter blev så infekterad. Tanken infinner sig att hon varit otrogen, men de få män som dyker upp verkar mest vara vänner. För att riktigt betona det skarpa läget drar hon paralleller till det grekiska dramat mellan Agamemnon och hans fru Klytaimestra. Men jag ser inte likheten, när någon som Agamemnon först offrar sin dotter, tillika hustruns favorit, och sedan lämnar alla för att kriga i Troja under tio år är det inte alls konstigt att frun inte gör vågen vid hans återkomst...

Betyg 3