12-åriga Noah "Bird" Gardner lever ensam med sin pappa i Cambridge, USA. För tre år sedan försvann hans mamma, pappa vill inte tala om varför, hon får inte nämnas alls och alla spår efter henne är utraderade. Men Bird förstår att det har något att göra med det som kallas Krisen, en orolig tid i USA med ekonomisk kollaps som ledde till våldsamheter. Då skapades stränga lagar för att styra upp situationen och förhindra nya oroligheter, det dekret som kallas PACT, Preserving American Culture and Traditions Act, som ska värna amerikansk kultur och stävja "oamerikanska tendenser". Birds mor hade skrivit en dikt som används av motståndare till PACT och därför försvann hon. Men en dag får Bird ett kryptiskt brev, inser att hans mamma försöker kontakta honom och han bestämmer sig för att försöka hitta henne...

En kuslig dystopi från ett framtida USA som förvandlats till en fascistisk diktatur. Den skrevs 2022 men är aktuellare än någonsin efter Trumps försök att sätta sig över lagen och begränsa yttrandefriheten. Tyngdpunkten ligger på hur samhället tar barn från föräldrar med "fel" ursprung, fel åsikter eller inställning, och placerar dem i fosterhem för att "skydda" dem från oamerikansk påverkan. Att föra bort barn har, enligt vad författaren skriver i efterordet, en lång amerikansk tradition som ett sätt att utöva politisk makt. I synnerhet mot minoriteter och i boken är det folk med asiatiskt ursprung eller utseende som i första hand drabbas, då man givit Kina skulden för Krisen. Att peka ut syndabockar och straffa dem är grundläggande i alla diktaturer. Precis som i USA idag gallras böcker ut och vissa åsikter får inte yppas, då straffas du godtyckligt. Samma tendenser finns i Sverige, men från motsatt håll. Här pekas böcker ut som anses rasistiska, trots att de skrevs i en helt annan tid och utan att på något sätt stödja rasism, de använder bara fel ord...

Våra förlorade hjärtan är en superviktig bok i skenet av vad som händer i världen idag. Tyvärr är den rent litterärt inte lika lysande. Visserligen är huvudkaraktärerna väl skildrade och mekanismerna som leder till förtryck av enskilda ännu bättre. Det otäckaste i boken är hur vanliga människor så lätt låter sig luras av myndigheternas propaganda, precis som alla de som lät sig luras av Trumpgängets retorik. Men berättelsen känns seg och man undrar hela tiden varför samhället är så fokuserat på barnen men låter vuxna motståndare kunna verka i skymundan i ett framtida kontrollsamhälle med dess resurser? Inte heller förstår man varför Krisen uppstod och fick så ödesdigra konsekvenser? Å andra sidan röstade dagens USA fram en sådan regering utan någon kris alls...

Men författarens fokus ligger på kärleken mellan mor och son och hur människor lydigt anpassar sig till auktoritära ledare. I det perspektivet är mina invändningar ganska fjuttiga.

Betyg 3