Söderbergs klassiker Doktor Glas ger inte svenska författare någon ro. Nu är det Åsa Nilsonne som skrivit sin variant. Där står Helga i fokus, precis som i Bengt Ohlssons bok som också kom ut i fjol. Men den pastor Gregorius som hon är gift med är helt annorlunda än i övriga böcker, en omtänksam och genomgod man som aldrig säger ett ont ord om andra, som är uppskattad både som präst och medmänniska, skicklig dansör och populär hos kvinnor. Helga är lycklig i äktenskapet trots åldersskillnaden, det enda molnet på himlen är barn. Trots idoga försök blir hon inte gravid, ändå är hon är inte den som bara ställer upp pliktskyldigast. Helga rådfrågar sin faster som är barnmorska, ett moraliskt tvivelaktigt tips leder till först en lögn och sedan flera. Helga ger inte upp utan tar kontakt med Doktor Glas och sätter därmed igång en händelsekedja som slutligen leder till katastrof...

Till skillnad från Ohlssons bok är Nilsonnes tunn, bara drygt 100 sidor som ingalunda är tättskrivna. Den påminner om ett kammarspel, en enaktare där skådespelaren är ensam på scen. Helga agerar och berättar, den enda person som får lite dialog är hennes med den tidens mått mätt väldigt frigjorda faster. Helga får lära sig både sånt hon vill veta och sådant hon gärna varit utan, åskådningsmaterial är en uppochnervänd börs...
En annorlunda och tänkvärd berättelse där författaren vänder på begreppen. Helga är inget offer utan en egensinnig och moraliskt tvivelaktig person som sätter sina behov först, även om hon hävdar att det är för makens skull hon så gärna vill ha barn. Formen gör att berättelsen känns lite stel och det är svårt att engagera sig i personerna. Men som sagt, intressant, lättläst och annorlunda, något som måste läsas av den som vil hänga med i alla varianter av Söderbergs klassiker.

Betyg 3