Singeltjejen Klara jobbar på ett produktionsbolag, har problem med magen men lider nästan mer av en extremt livlig fantasi, det hon kallar sin inre djuphavsgrav. Nu har hon hakat upp sig på sin chef Patrik Lundgren, en gift medieman som är både charmig och jobbig. Klara är fixerad vid honom fantiserar om hur han får upp ögonen för henne och hur de till slut hamnar i säng. Och för att förverkliga sin fantasi, eller komma över den, vidtar hon sina mått och steg...

Nej det här var inget för mig, en gränslös tjej som visserligen är 30 men beter sig som 13. Svansar efter en olämplig man och hänger sig åt svärmiska fantasier i bästa tonårsstil. Eller som en svensk Bridget Jones som spanat in en budgetversion av Mr Darcy . Författaren är stå-uppkomiker och boken är alltså tänkt att vara rolig men det går sådär. Känns som att berättelsen funkat bättre som novell, nu går mycket på tomgång.
Men det som är riktigt bra och räddar boken från bottenbetyg är den ironiska skildringen av produktionsbolaget och dess anställda. Här möter vi de manliga foliefeministerna, (nytt ord för mig) de som aldrig skulle säga något sexistiskt eller rasistiskt och håller god min i "patriarkatet styr världen-snacket" men innerst inne hatar de feminismen och ser män som de enda sanna kreatörerna. Skryter gärna om att det är en majoritet kvinnor i bolaget men nämner inte att det sitter män på alla viktiga poster.

Sen har vi powerpuffpinglorna, administratörer som talar med onödigt ljusa röster i mäns sällskap, bäddar mjukt år foliefeministernas visioner, dricker smooties med spenat eller grönkål och snackar skit om den pingla som råkar vara frånvarande. Sen har vi praktikanter som får göra allt skitjobb, slashasar som bara vill ligga med nya praktikanter, och researchers som vars uppgift är att locka kändisar till hjärndöda tramsprogram och ljuga för de man just då inte vill ha.

Den delen är okej, resten kan man skippa.

Betyg 2