Det här är den tredje boken jag läser av Ingrid Kampås om distriktsköterskan Mari, hennes sambo, polisen Åke, sonen Anton, svärföräldrarna Iris och Gösta och de återkommande kollegorna på Maris arbetsplats- vårdcentralen i samhället där hon bor. Liksom som i de två föregående böckerna så blandas skickligt vardagshändelser med spänning och mord. Jag tyckte om Ingrid Kampås tidigare böcker och älskade denna, som faktiskt är bok nr. 2 i serien- jag har helt läst de i fel ordning. Personporträtten är fantastiska, likaså vardags och naturbeskrivningarna. Jag antar att man skulle kunna kalla den för vardagsdeckare. Bäst av allt är nog ändå karaktärerna som det är lätt för mig som läsare att ta till mitt hjärta. Ingen är extremt ondskefull utan mänsklig. Hundra gånger bättre än de barnsligt skrivna dussindeckare som det släpps alldeles för mycket av idag. Ingrid Kampås deckare påminner en hel del om Aino Trosell-deckarna med Siv Dahlin och dem tyckte jag också väldigt mycket om.
Jag hoppas att Ingrid Kampås som tydligen inte skrivit fler böcker om Mari, beslutar sig snarast för att skriva en fjärde bok. Jag vill ju veta vad som ska hända med Mari, Åke, Anton, Gösta & Iris.
Jag ger därför den här boken det högsta betyget, en stark 5:a och kan riktigt varmt rekommendera den liksom Ingrid Kampås tidigare deckare!