Edie är 23 år, delar en sunkig lägenhet i New York, har ett tråkigt jobb på kontor men ett vidlyftigt sexliv. Nu har hon tröttnat på att ligga med halva kontoret och träffar en äldre man på en dejtingapp. Eric är gift men med ett öppet äktenskap. När Edie förlorar jobb och lägenhet får hon motvilligt tillstånd av Erics fru Rebecca att flytta in i deras gästrum. Edie blir snabbt en förebild för parets svarta adopterade tonårsdotter Akila och ger henne det stöd som föräldrarna inte förmår. Ett dilemma för Rebecca som helst vill få Edie ur huset men som ser vad hon betyder för dottern. Trevande söker sig de två kvinnorna närmare varann...

Lyster är författarens hyllade debutroman, ett laddat, oförutsägbart och annorlunda relationsdrama, en brutal och självironisk skildring av vår tumultartade tid. Visserligen är Eric den som de tre kvinnorna vill ha, var och en på sitt sätt, men han känns ändå bara som en galjonsfigur. Detta är en bok om kvinnor och i synnerhet Rebecca är en fantastisk litterär gestalt, en kylig obducent som tvingar Edie att se när hon skär upp kroppar, men också tar med henne till en lerig utomhuskonsert där bägge får en möjlighet att känna sig levande.

Er stark tonvikt ligger på klass och ras, precis som hos författarens förebild och mentor Zadie Smith. Det märks också på språket, hon vill få med allt och är mån om att briljera som den ordkonstnär hon är. Men det är också det som gör Lyster påfrestande att läsa. Ord läggs på ord i en kompakt massa, sida efter sida, bokens svaghet som jag ser det.

Men en lysande(!) roman som jag rekommenderar, en modig, annorlunda och väldigt samtida roman om kärlek, vänskap, längtan och ilska. Men också om tolerans, mognad och förmågan att hantera en svår situation utan drama, smäll i dörrar och kastade husgeråd. Ingen dålig början på det nya läsåret!

Betyg 4