En delvis nyskriven novellsamling som är tillägnad författarens nyligen bortgångne make. Atwood tar ut svängarna rejält, gamla akademiker som grälar för grälandets skull, häxmammor, utomjordingar, katter, en förvirrad snigel och ett framträdande av den sedan länge bortgångne George Orwell. Humor, ironi och samhällskritik. Men också vemod och en hjärtskärande skildring av sorgen efter den bortgångne maken i bokens sista tre noveller. Något för alla alltså.

Bäst är Griselda, om en sagoberättande utomjording som har en helt annan ingång till de traditionella sagorna om adelsmän och fattiga flickor. Inget för vegetarianer, om jag säger så. Min onda mor och den fejkade intervjun med den tillfälligt återupplivade Orwell gör också intryck.
Vet att många här inte gillar noveller och det är väl inte Atwoods starkaste bok. Men hon är en stor författare och tänk på att detta kanske är det sista från hennes penna som vi får förmånen att läsa...

Betyg 3