Christel är psykolog och fortsätter jobba trots pension. Nu har hon en ny patient, Molly Andersson, 16 år. Men flickan hävdar att Molly är ett hundnamn och kallar sig därför Zadie Moonbeam. Hon har en tung bakgrund och har åkt in och ut ur olika fosterhem under hela uppväxten på grund av föräldrarnas våld och missbruk. Nu har hon chansen att få en egen lägenhet, under förutsättning att hon bedöms vara mogen för det. Och det är Christels uppgift att bedöma det.
Zadie är skygg och på sin vakt, ett illa valt ord kan få henne att rusa ut från mottagningen. Men Christel ser hennes potential och känner ett slags släktskap med henne, vilket gör det svårt med den yrkesmässiga distansen. Samtidigt har hon egna problem, hon har Parkinsons sjukdom men har svårt att ta in det. Dessutom har hennes bästa vän, förlossningsläkaren Lisbeth, fått anonyma hotbrev. Lisbeth har en koppling till Zadie, det var hon som hjälpte henne och hennes bror till världen...

Romanen är inspirerad en verklig och mycket tragisk händelse, när flickan Esmeralda, kallad Lilla hjärtat, blev misshandlad till döds av sina knarkarföräldrar som fått vårdnaden trots avrådan från läkare och sociala myndigheter. Men de biologiska föräldrarna fick rätt i domstol, med ödesdigert resultat.
Författaren är starkt påverkad av denna händelse och sidorna formligen glöder av lidelse och indignation över hur dysfunktionella föräldrar behandlar sina barn och att det tillåts av myndigheter. Som en följd av detta blir romanen svartvit, våld mot barn kan och får inte nyanseras. I vanliga fall är det en svaghet inom litteratur, men här fungerar det. Mest av allt visar Axelsson, genom Zadie, hur det är tillåtet att förskjuta sina föräldrar. Att vissa saker inte går att förlåta, med rätta. Hon visar på hur maktlösa barn är, men att det likväl är möjligt att ge dem handlingskraft och att rätten ligger hos dem.

Boken är (förstås) välskriven, enkel och trovärdig och skildringen av Christel och Lisbeth är speciell. Två äldre, intelligenta ensamma kvinnor som var för sig har svårigheter de inte vill tala om. Till det yttre är allt bra och Zadie tycker att Christel lever i paradiset, men vet inte att hon skriker inombords.
Svagheten är skildringen av Zadie, en ung Lisbeth Salander, en superintelligent bokmal och överlevare men som till skillnad från Salander är en ängel under de svarta kläderna. Men med tanke på bokens tema förstår jag att Axelsson vill tvinga på läsaren en motvikt, att den som växt upp i en destruktiv miljö inte måste gå samma väg. Samtidigt blir boken mer uthärdlig och slipper stämpeln eländesporr.

En bok som berör och bör läsas, i synnerhet av de myndigheter som har hand om utsatta barn.

Betyg 3