Mona-Lisa är frånskild och tjänstgör som präst i en församling hon inte trivs i. När hennes mystiska moster Gerd dör och efterlämnar ett arv där Mona-Lisa är enda arvinge är hon övertygad om att hon ska bli ägare till en stor skogsfastighet, det har hennes mamma sagt att Gerd har. Så när hon kommer i konflikt med sin chef säger hon upp sig, i tron att hon har sitt på det torra. Big mistake, det visar sig att allt hon ärver är en liten nedsliten camping utanför Orsa. Första tanken är att sälja och ta det lilla hon får. Men en vän övertalar henne att driva campingen, åtminstone över sommaren. Väl på plats får hon ta itu med missnöjda gäster, lösa kor och en argsint granne. Men hon gör sitt bästa och får en förtrogen i August, en trevlig äldre herre. Han kände Gerd väl men drar sig för att berätta om henne när Mona-Lisa frågar, vad är det han döljer...?

En traditionell feelgood skriven av en man, inte unikt men lite ovanligt. Han är präst precis som Mona-Lisa. Storyn är enligt mallen, protagonisten hamnar i knipa och tvingas mer eller mindre att göra en drastisk förändring i sitt liv. Svårigheter och motgångar drabbar henne men med hjälp av goda vänner reder det ut sig. En släktgåta ger lite spänning åt berättelsen. Helt okej, inget märkvärdigt men inte heller dåligt. Vissa ingredienser saknas, inga gulliga barn så långt ögat når och fjällkorna får ersätta hund och katt som kramobjekt.

Som vanligt, höll jag på att säga, är detta första delen i en feelgoodsvit som kallas De fyra årstiderna. Detta är sommaren, det finns tre till som utspelas under övriga årstider. I vad mån de är fristående eller ej vet jag inte, men det är tydligen samma personer det handlar om. Jag är inte entusiastisk till detta serieraseri som nu även drabbat denna genre, efter deckare, film och TV-program. Visst är det frestande både för läsare och författare att slippa tänka nytt och fortsätta med det välbekanta. Men det är ett tveeggat svärd, om författaren lyckats bra med första delen blir fallhöjden större inför kommande verk...

Betyg 3