Som vanligt när det gäller kända och uppmärksammade böcker är jag sen på bollen. Så de flesta vet vad den handlar om, Tiden är 1960-tal, Elizabeth Zott är kemist och
vill inget heller än att utveckla sin forskning. Men omständigheter och förlegade könsroller ställer till det och hon tvingas ställa upp som kock i ett matlagningsprogram. Mot alla odds gör hennes udda framtoning succé och hon blir TV-stjärna. Men avundsjuka och ryktesspridning drabbar även henne och trots att "alla" kvinnor älskar henne glider hon ner i depression...
En mycket annorlunda bok , den påminner om feelgood men är egentligen en saga för vuxna. Full av magiska inslag, som en telepatisk hund som hämtar barn på dagis och hjälper till i forskning, en fyraåring som läser Dickens och släktforskar, en lätt autistisk kvinna som platsar i ett manligt roddarlag, och ett antal goda feer av bägge kön. Och naturligtvis ett antal elaka troll som av någon märklig anledning alla råkar vara män... Barn och hundar höjer gullighetsfaktorn men precis som i sagorna tar det onda och tragiska större plats än i traditionell feelgood.
Jag vet att åsikterna är delade, tokbra eller trams. Kanske tokbra trams, jag är kluven. Bitvis är det bara too much, som en svartvit film med svartvita karaktärer ā la Hollywood. Samtidigt en tidsbild av ett USA med värderingar som man hoppats var borta för gott men som fått nytt liv genom Donald Trump. Mäktiga män som "grab them by the pussy" och använder lögnen som medel att nå sitt mål, lättledda människor som står och applåderar dem medan media ser på.
Miss Zott är en feministisk förebild som ser som sin uppgift att få kvinnor att lämna hemmafrurollen och ta sin rättmätiga plats i världen. Men hennes framgång vore omöjlig utan manligt stöd och jag hoppas att det är bokens sensmoral, män och kvinnor behöver varandra och måste samarbeta för att dra fram trollen i solen så de spricker...