Gården Ingvars i Hallands län har gått i släkten i många generationer. Son tog över efter far, så skulle det vara förr. Men efter andra världskriget sker stora förändringar både i lantbruket och i samhället i övrigt. Lantbruk är inte längre något man föds till utan något man väljer. Men den unga kvinnan Tora får inte det valet. Hon vill läsa vidare men blir gravid med sin fästman. Pappa Holger tar då chansen att slippa det jordbruk han inte är intresserad av och lämnar över gården. Men snart är Tora också ensam, hennes man Erik sviker och försvinner på ett mystiskt sätt. Till allas förvåning klarar den driftiga Tora att sköta gården med hjälp av anställda.
Parallellt får läsaren följa hennes barnbarn Lisa, mjölkbonde i nutid som också driver gården ensam, inspirerad av sin farmor Tora. En dag anländer Bill, Holgers barnbarn från tiden i USA, en vilsen man som vill hitta sig själv genom sina rötter.

Ingrid Kampås är en ny bekantskap för mig, en skrivande sjuksköterska som tidigare mest satsat på deckare. Och hjärtat slår är dock en släktkrönika i lantbruksmiljö, en nära och vemodig skildring av människans bundenhet, kärleken till djur och natur, en längtan till det som inte blev men också tacksamhet över det man har.
Sättet som vissa saker faller på plats på påminner om feelgood, men berättelsen är lite för sorgsen, för eftertänksam och med för mycket skit under naglarna för att platsa i den genren. Likheterna mellan Toras och Lisas liv i två olika tidsåldrar är bokens styrka. Visserligen är bägge superkvinnor med hjärtat på rätt ställe på en nivå som snarare är till för att inspirera och peppa andra kvinnor än att framstå som realistiskt. Men bortsett från det är det en utmärkt bok, lättläst och tänkvärd. De filosofiska resonemangen känns lite stolpiga och naiva, men så tänker vanliga människor ofta. Bondelivet består av bundenhet, pliktkänsla, väderberoende och tankar om ifall all oro, allt slit och den oförstående och nedlåtande attityd man ofta möter är mödan värd?

Betyg 3