En vanlig augustikväll är Jane ute och campar med sin make och femårige son. När hon vaknar är bägge försvunna. Hon letar förtvivlat, men när hon ringer SOS får hon veta att alla människor med en y-kromosom har försvunnit spårlöst, likadant över hela världen, även alla pojkfoster har försvunnit från livmodern. Samtidigt som kvinnor världen över brottas med sorg och saknad måste de försöka förhindra att samhället kollapsar. Jane söker upp en gammal bekant, Evangelyne Moreau, den borne ledaren och grundare av ett av de nya partier som uppstår. Men mystiska videoklipp dyker upp på nätet, bilder på de försvunna männen som tycks hamnat i limbo, som zombies i en halvvärld befolkad av fabeldjur. Är filmerna äkta eller bluff? Finns det något sätt att få tillbaka männen? Och vill kvinnorna ha dem tillbaka...?

När jag läste baksidestexten tänkte jag "det här får hon aldrig ihop". Mycket riktigt, det som kunde blivit en idéroman i stil med Egalias döttrar blev nu bara en flummig historia, visserligen med feministiska förtecken men utan vare sig rim eller reson. Istället för att skildra hur kvinnor tar över männens uppgifter, deras konflikter och hur de får världen att fungera igen handlar det mest om de två kvinnornas bakgrund, med utsatthet och kriminalitet, lesbisk sex och naiva föreställningar om en kvinnostyrd värld utan våld och miljöförstöring. Vi får även följa hur några andra kvinnor hanterar läget, det är något bättre men rörigt och navelskådande. Slutet förstår jag inte alls, inte heller hur och varför männen försvann. Ärligt talat tvivlar jag på att ens författaren vet...

Sammanfattning; ett experiment som misslyckades.

Betyg 1