Natt till fjärde november

Natten till den fjärde november. Det är natten då deras Jonna försvinner spårlöst och det driver hennes föräldrar från vettet och varandra. Om Jonna hade varit liten, kanske fem, eller tio år, då hade de tvivlat mindre. Då hade de varit helt säkra på att deras dotter blivit mördad. Och sedan gömd, nedgrävd eller kastad i sjön. Det skulle ha varit lättare, för hon kunde ju inte ha rymt! Vart skulle hon tagit vägen? Men Jonna är inte liten. Hon är sjutton år och försvinner spårlöst. Det finns inget efterlämnat brev eller någon dagbok. Inte heller någon väninna som kan ge en förklaring. Magnhild och Jon lever i total ovisshet om vad som hänt deras dotter. Är det deras fel? Har Magnhild varit för dominerande? Har Jon varit för undfallande? Har de inte gett Jonna tillräcklig kärlek och omsorg? Kanske har Jonna själv valt att försvinna. Jonnas föräldrar mäktar inte med sitt eget förhållande, när de försvinner in i sina respektive infernon. Hur väl känner vi våra barn egentligen, barnen som vi tror att vi vet allt om. Denna frågeställning går som en röd tråd genom Karin Fossums nya roman. Med sin mångsidiga bakgrund inom vård- och omsorgssektorn beskriver Fossum på ett skickligt sätt levande människor som trasas sönder av känslomässiga påfrestningar och behov. Natt till den fjärde november skildrar på ett insiktsfullt vis hur ensam en människa kan känna sig i en familjerelation, och hur hårt en sorg kan drabba, men också hur sorgen kan ge upphov till förändring.

Medelbetyg: 2 (1 röster)