Den drygt femtioåriga August är rädd för åskan. Han är också rädd för att hustrun sedan trettio år, Sara kan ha träffat en ny man. För varför har hon annars låtit få slingor i håret och dessutom har hon gått och köpt sig en glittrig topp!!! Det måste vara en annan, troligtvis smidigare man som fått Sara på kroken- själv har August fått sig en ganska så omfångsrik kroppshydda på äldre dar.
Sara är också rädd. För cancer och kontakten med läkaren fungerar inget vidare. Deras två vuxna döttrar Ulrika och Kristina har också sina problem. Ulrika är utmattad som mor till två små tvillingpojkar och lillasyster Kristina har kärlekstrassel.
I en annan del av staden- eller kanske precis i närheten? bor nioåriga Kurt tillsammans med sin mamma. Han har fått sitt namn efter den knarkande rocksångaren Cobain. Kurts egna pappa är turnerande rocksångare i London-men inte särskilt framgångsrik. Det enda fadern tycks ha gemensamt med Cobain är droger. Kurts mamma är deprimerad och hon kedjeröker. Kurt är ovanligt kort för sin ålder- kanske beror det på mammans nikotinbegär under graviditeten? Men Kurt är djupt fäst vid sin mamma och hon till honom. Trots att en ny kärlek till modern- en viss Morgan nu har gjort sin entré i deras tidigare trygga gemensamma bubbla. Kurt hoppas att modern kommer slänga ut Morgan efter några månader så som hon har gjort tidigare med män som försökt komma emellan dem. Morgan har sin mormor i närheten, Svea. Hon har ett på gränsen till neurotiskt beroende när det kommer till korsord. Kurts morfar är död. Han hade ovanligt stora fötter och under en vandring tillsammans med mormor i Norrland ramlade morfar utför ett stup och dog. Troligtvis snubblade han på sina egna stora fötter. Trots att Kurt aldrig träffat honom för han konversationer med morfadern. För Kurt har inga nära vänner. Lillgammal som han alltid varit.
Men en dag kommer en överviktig pojke, Mattias till Kurts klass och de blir snart goda vänner och snart även en flicka, Elin-Josefin som får lille Kurt att blomma upp. Men Elin-Josefin har sina egna problem att tampas med...
Livet rullar på. Kommer August och Sara någonsin få träffa Kurt och hans mamma? Hör de alls samman?
På måfå plockade jag ut den här gamla boken från bokhyllan och började slöläsa i den en aning. Den har troligtvis stått oläst i tjugo år. Innan jag visste ordet av det så var jag helt fängslad av den här ovanliga romanen vars genre jag skulle vilja kalla för vuxensaga. Den är välskriven och underhållande. Med vänliga karaktärer som det är lätt att festa sig vid. Här finns en lekfullhet i texten som är ovanlig, men riktigt underhållande. Vid en tidpunkt blir en av Ulrikas söner påkörd och det ser riktigt illa ut- men så kommer någon in i texten- författaren själv?, en ängel som sitter på ett moln och tittar ner på Kurt och Mattias när de leker och funderar huruvida den ska spela pojkarna ett spratt? Eller är det Gud själv som är med på ett hörn på slutet och säger: "att det här går inte, det här måste vi ändra på."
Den har ingen direkt röd tråd, något jag för det mesta vill ha i böcker- men här gör det ingenting. Och Kurt som karaktär är beskriven så "sött" att jag inte annat kan än att dra på munnen under de många episoderna med honom.
Jag blir riktigt imponerad av den här boken. Katarina Danielsson född: 1975 , har vad jag förstår enbart skrivit två böcker. Den här samt: "En himmel för Elliott (2005)", som jag nu blir riktigt nyfiken på att få läsa!
Det här är vad äkta feelgood alltid borde vara och jag kan riktigt varmt rekommendera den!💖

Betyg 5