London, 1941
Sjuttonåriga Juno Marlowe har varit och följt med de två kusinerna Jonty och Francis till värvningskontoret. Juno som är ett par år yngre än kusinerna har varit förälskad i de båda pojkarna sedan hon var en liten flicka och följt dem hack i häl. Innan de går åt varsitt håll övertalar Jonty och Francis Juno att ställa upp på deras livs första samlag och trots att hon knappt ens vet vad som händer så gör hon det. Först med Jonty och sedan med Francis.
På väg tillbaka räddas hon undan en bombräd av den ganska så sköra Evelyn Copplestone som hjälper henne söka skydd i hans bostad. Väl nere i hans kök stöter hon på andra människor som också tagit skydd, b.la. några överklassflickor som beklagar sig över att dessa bombningar stör deras partyliv. Evelyns lungor är förstörda sedan det första världskriget då han utsattes för gasningar. Ändå intresserar han sig för Juno och ber henne att berätta sin sjuttonåriga livshistoria. Och Juno gör det. Och Evelyn fattar tycke för henne, klottrar ner några rader i ett brev till sin far i Cornwall och råder Juno att bege sig dit. Strax efteråt dör Evelyn.
Junos mamma har emigrerat till Kanada med sin nya man och väntar sig att Juno ska ta nästa båt över hon med. Istället söker sig Juno till sin faster Violet som vill att Juno ska ta ett lämpligt jobb för flickor inom försvaret. Men Juno vägrar ha någon som helst del av kriget. Hon brås på sin far, pacifisten som dog i fängelset för sin övertygelse. Då Violet fortfarande inte förlåtit sin bror för hans vägran att slåss för fosterlandet, blir inte besöket hos fastern lyckat och Juno ger sig snart av igen. Impulsivt löser Juno istället in båtbiljetten och efter att ha spenderat några nätter sovandes på olika perronger- beger sig den temperamentsfulla unga Juno till Evelyns pappa Robert i Cornwall. Där hela hennes liv snart ska komma att förändras. Det visar sig mycket snart att hon väntar barn! Det är upptakten till denna mysiga och välskrivna skröna.
Det här är den sjätte boken jag läser av Mary Wesley och jag uppskattade den lika mycket som jag gjort hennes övriga böcker.
Mary Wesley (1912-2002), debuterade sent i livet. Hon var femtiosju när en av tre böcker för unga publicerades. Hon var sjuttioett när hon debuterade som romanförfattare med "Picknick med brie och beaujolais (1983), på svenska (1990)". Jag upptäckte av en slump hennes böcker under en rea för en sisådär femton år sedan och hade väl kanske inte de högsta förväntningar av vad jag skulle komma att läsa. Aningen fördomsfullt kanske jag förväntade mig en viss typ av litteratur från en dam född 1912 och som debuterade sent? Men så fel jag hade: Mary Wesleys böcker är alla underhållande, aningen svarthumoristiska skrönor och hennes kvinnliga karaktärer är alla självständiga och ganska så frigjorda av sig. Av vad jag läst om författaren så låter hon som om hon var ganska så bisarr: Hon inhandlade b.la: sin likkista medan hon ännu var i livet och använde den som soffbord i flera år- innan den kom till användning för det den var till för. 😮
Jag kan varmt rekommendera hennes böcker.🥰

Betyg 4