Årsboken

I almanackan med ram av bär och blad skrev man förr i tiden gärna några ord. Om dagsverken, väder eller temperaturer. Om tranornas ankomst eller grävlingens spår i potatislandet. Det var allmogens dagbok.
När Sven Olov Karlsson med denna som utgångspunkt ger årets månader varsin berättelse avtecknas också nutiden. En underlig pappa närmar sig en insnöad förskola. Almar barkas för att dö. En lastbil störtar Drottninggatan fram.
De tolv novellerna formar sig till en genomlysning av tillståndet i Sverige, i städer och glesbygd. Om högt flygande människor eller enkla jordnära som kämpar tyst, åtklämda av våldsamma händer, av samhällets kalkylerade reträtt eller klimatets förfall.

Utdrag ur boken:
Hoffice, nej fy fan. Jobba hemma gick heller inte längre. Det sades vara osunt. Perry Gillström delade den uppfattningen. Arbetets skimmer befläckade vargtimmarna, åt sig in i luft, sömn, måltider, viner, han befläckade sig själv. Hårfästet backade stabilt. Kostymbyxorna blev trängre.
Han förslösade både arbetstimmar och fritid, fastän dessa tidszoner ju för en entreprenörssjäl skulle vara hopkokade, en energisk gryta av ambition och stilmedveten livshunger. Att jobba dag och natt gagnade en föga när det i praktiken gjorde honom till hemmasittare, blek av instängdhet, innan trettio fyllda.

Medelbetyg: 3 (1 röster)