Hon blir Sveriges första kvinnliga kulturchef på en dagstidning, skriver dramatik, ger ut prisbelönade romaner och diktsamlingar, blir medlem i samfundet De nio, blir ordförande i Svenska PEN och får en professur på Dramatiska institutet. Men privat går det inte lika bra. Hon separerar, vilket resulterar i ett spänt förhållande till dottern, hennes far drabbas av Parkinson och hamnar på vårdhem och när hon möter Den Stora Kärleken visar den sig vara allt annat än okomplicerad...

Sniglar och snö är tredje och sista(?) delen i Agneta Pleijels autofiktiva romanserie. Jag har läst de två första delarna, Spådomen - en flickas memoarer och Doften av en man, men minns inget annat är att jag tyckte de var bra. Vilket även gäller denna bok! Korta kapitel, enkelt språk med närvaro och uppriktighet, hon är gammal och insiktsfull nog för att inte vara rädd för utlämnande passager. En fördel med journalister som blir författare, de kan hantverket. Just detta med korta kapitel och enkelhet är något som fler författare borde anamma. Hon rör sig obesvärat mellan första och tredje person, vilket kan ställa till det för läsaren då det ofta är andra kvinnor inblandade. Typ "hur var det nu, är det författaren eller dottern som sa/tänkte det och är "henne""?

Det som både läsare och kritiker reagerat på är hennes passionerade äktenskap med den karismatiske M, en man med polska rötter som gick från vanlig byggjobbare till att bli den superkände journalisten Maciej Zaremba. Trots att han inledde en relation med en annan kvinna och periodvis bodde hos henne tolererade Pleijel det och äktenskapet höll. Dock inte utan vånda, men vissa män kommer undan med allt. Läsaren får också intressanta interiörer från 70-talets kulturliv, från arbetet på redaktionen på Aftonbladet till personliga möten med författare. Det röks väldigt mycket kan jag säga, något som närmast hörde till yrket då med som känns helt off idag...

En bra och utlämnande bok om en speciell och begåvad person, missa inte den!

Betyg 4