Det finns ingen anledning att orda om innehållet, så välkänt som det är. Andrevs mamma söker kärleken och han tvingas ha sju olika pappor under lika många år, den ena mer olämplig än den andra.
Det märks att författaren är journalist och krönikör, boken är väldigt välskriven, spänstigt språk med korta och rapsodiska avsnitt och utan att grotta ner sig i detaljer. Handlingen är mörk och tragisk men skildras med humor, underfundighet och utan ältande. En annan författare hade kanske gjort världens eländesporr av en sådan barndom. Medan Walden bara går vidare, "sånt är livet", typ.
Något som förundrar mig är att alla säger att boken främst handlar om män. Så uppfattar inte jag den, männen är förvisso väsentliga för berättelsen men de känns mest som onda skuggfigurer som kommer och går. istället ser jag boken som en skildring av en pojkes utveckling från barn till tonåring medan han lever med en dysfunktionell hippiemamma som ständigt väljer fel män. Det är de två som driver berättelsen framåt, inte männen. Då med undantag för den förste pappan, han som kallas Växtmagikern. En mycket obehaglig person, en miljöflummare och snyltare som styr familjen med järnhand. Hans påverkan på Andrev och hans unga mamma har satt agendan för hur de tror att en relation ska vara. Mamman väljer, eller låter sig väljas, av auktoritära och häftiga män som styr och ställer. Och Andrev tror att alla pappor är sådana och som skydd idealiserar han sin frånvarande men riktiga pappa, Indianen. Som barn tvingas han foga sig i de vuxnas nycker, blir passiv och har det svårt med kamrater i skolan. Men reser sig och lyckas bra i livet.

En utmärkt bok, Augustprisvinnare och redan utnämnd till modern klassiker. Omdömen som jag inte invänder mot, även om jag anser att den inte handlar om det de flesta tror. Fast jag är kritisk mot mamman ska hon ha en stor eloge för att hon går när relationerna spårar ur och inte stannar i dysfunktionella förhållanden som många kvinnor tyvärr gör.

Betyg 4