Det finns fyra svenska artister och låtskrivare som spelar i en egen och högre division. Det är Per Gessle, Ulf Lundell, Lars Winnerbäck och Magnus Uggla. Nu har Uggla givit sig in i bokbranschen och hans andra roman handlar om hans mer eller mindre påtvingade medverkan i Melodifestivalen 1979. I förordet betonar han att det är en roman, men med tillägget "baserat på en ganska sann historia". Det är även mitt intryck, med karaktärer som funnits på riktigt även om namnen är fingerade. Som när en viss skivbolagsdirektör från landsorten med dansband som specialité kallas Gert Svensson, ett täcknamn inte särskilt svårt att genomskåda...

Magnus Uggla slog igenom stort 1977 och låten Varning på stan gick varm på varje ungdomsfest. Jag minns själv hur vi spelade den gång på gång på skolan jag gick i då. Kritiken mot låtens kvinnosyn gjorde den bara än mer populär. Men romanen handlar om tiden efteråt, uppföljaren Vittring floppade och turnén 1978 blev ett misslyckande. Karriären går utför och när en skuldsatt Uggla får förslaget att delta i Melodifestivalen accepterar han motvilligt, fast för en punkare är det som att sälja sin själ. Men det är kort om tid, en låt ska snickras ihop, arrangeras, skickas in och bli antagen. (Låten är Johnny the Rocker, jag trodde att Uggla gjorde allt själv men texten skrevs av hans produktionschef Johan Langer). Läsaren får följa spelet bakom kulisserna i branschen, konkurrerande bolag och artister, fester och TV-produktion. Samtidigt har Uggla en flickvän med egen karriär utomlands, han kämpar med sviktande självförtroende och funderar på att lägga av som artist. Så kommer den stora dagen men allt går åt pipan. Eller gör det verkligen det...?

En lättläst, självironisk och humoristisk roman med mörka stråk om artistlivets vedermödor. Uggla visar att han inte bara kan skriva låtar, det går lika bra med böcker. Enkelt språk, rak handling, namedropping på en lagom nivå och en både kritisk och kärleksfull skildring av branschen och dess udda personer. Extra plus för personförteckning i början och "hur gick det sen" i slutet. Kanske lite väl ingående om dessa fem månader berättelsen omfattar, tempot är inte jättehögt med det flyter på. Men jämfört med Nanne Grönvalls inhopp i författarlivet med sin kalkon MeloDrama Queens är detta ett mästerverk. Mest ger det kanske oss som var med när det begav sig, minns Ugglas genombrott och festivalen -79 där Ted Gärdestad vann med Satellit. Men en lättsam bok som passar alla musikintresserade i dessa Mellotider och Uggla är också aktuell med den utmärkta TV-serien Jag och min far, med dottern Agnes.

Kuriosa: Magnus är sondotterson till bankmannen och konstmecenaten Ernest Thiel som grundade Thielska galleriet.

Betyg 4