Ibland kan jag få vissa ryck när jag får för mig att läsa utländska författare från vissa särskilda länder. För mig själv funderade jag över alla de nordiska författare jag läst under årens lopp- men kom i samband med det, att tänka på att jag aldrig läst en bok av en baltisk författare. Nu finns det ju dock inte så många översätta böcker att välja mellan. Men jag fick lust att prova på tre böcker, en från varje baltiskt land. Jag frågade på det lokala biblioteket och efter att ha tagit bort vissa alternativ som kändes alltför tungsinta att läsa- så var utbudet inte särskilt stort- minst sagt, framförallt när det kom till litauiska böcker.
Helga Nõu, född 1934 har levt i exil i Sverige och skrivit många böcker, men det här verkar vara den enda som översatts till svenska. Hon har även översatt b.la. Astrid Lindgren och Kerstin Thorvalls böcker till estniska.
Hannas mor och farföräldrar flydde Estland 1944 och hon har växt upp i Sverige bland andra exil-Ester. Någon längtan efter fäderneslandet har hon aldrig känt.
Hennes föräldrar är ateister, men Hanna själv är något av en sökare och hon har tidigt många religiösa grubblerier- eller har det mest att göra med en viss kärlek till konfirmationsprästen att göra? Som barn har hon livlig fantasi. Hon ljuger och drömmer sig bort.
Som vuxen forskar hon i botanik och har kärleksstrul med opålitliga män. Och så sker den fruktansvärda tragedin. Modern som åkt över till Estland för att hälsa på moster Helmi ombord på Estonia, kommer inte hem till Sverige igen.
Hannas sorgs förbyts till hat, hat mot sjön, men mest av allt hat mot Estland som land som hon håller personligen ansvarig för moderns död. Hon beslutar sig för att aldrig besöka landet.
Men så träffar hon Karl, en tråkig men pålitlig estländare som studerar i Sverige och vid trettioåtta års ålder flyttar hon med honom till Tallinn.
Två år senare, där boken börjar- befinner sig Hanna någonstans i Syd-Estland med sitt forskningsarbete om traktens mossa. Hon ringer hem till lägenheten i Tallinn, förväntar sig att höra Karls trygga röst. Istället svarar en okänd mansröst som visar sig tillhöra en inbrottstjuv. En lång stund pratar Hanna och inbrottstjuven på telefon. Hon ber honom att inte ta hennes dator. Något som han inte kan lova.
Hon får panik, får inte tag på Karl och mobiltäckningen strular. Hon inbillar sig att inbrottstjuven skadat Karl, kanske till och med mördat honom. Och den lokala polisstationen har stängt. Hon måste tillbaka till Tallinn!
Men på väg dit mitt i natten stannar bilen mitt på den ensliga landsvägen med enbart en mystisk liftare i närheten av Hanna...
Det är upptakten till denna surrealistiska mörka vuxensaga. Snart blandas en man som kallar sig Jesus Kristus in i handlingen, följd av en mystisk sekt och som om det inte räckte verkar Hanna ha gått in i en lucka i tiden. För helt plötsligt är det 1940-tal och Estland är ockuperat. Ryssar och tyskar som far fram. Och Hanna träffar en liten ensam flicka som hon tycker sig känna igen...
Det är något av en blandning av Olga Tokarczuks "Styr din plog över de dödas ben" och Maria Gripes "Agnes Cecilia." En välskriven roman som är mycket märklig. Någon röd tråd går inte att finna i berättelsen- men trots det så fascinerar berättelsen mig hela tiden och jag känner mig riktigt nöjd nu när den är slut. Den här kan jag absolut rekommendera!

Betyg 4