Nu tänker jag vara fullkomligt, brutalt ärlig: Jag hatar självhjälpsböcker. Jag undrar hur många bantningsböcker jag har plågat mig igenom i mina dar: "Gå ner i vikt på 30 dagar med den metoden, ta tag i ditt sockerberoende..." För att inte tala om alla sluta-röka böcker som i slutändan visat sig vara precis lika effektiva som ett sockerpiller är för den med svår migrän. Med det sagt så blev jag rekommenderad den här boken av en grannfru till mig som tyckte den var fantastisk. Nu är hon en positivt lagd person- vi gamla negativa skator borde inte läsa sådant här.🤣
"Gör si och så...." Och oftast är det framgångsrika individer som inte har en aning om hur vanliga utarbetade löneslavar har det.
Jag hade som ni förstår de lägsta förväntningar av den här boken. Men jag har alltid gillat Suzanne Axell som kanske är en av landets mest folkliga av programledare.
Och jag blir positivt överraskad, de två första sidorna- sedan går det utför, rejält!
Men inte av den anledning som jag först trott.
Suzanne träffar ett antal kända kvinnor samt några totalt okända som alla är 60+ och som vill dela med sig ur sina liv och komma med råd till alla oss andra 60+ kvinnor: Marie Göranzon, Anne-Li Rydé, Elsie Johansson och Jane Fonda, är några av de mest välkända kvinnor som medverkar i den här boken. Och Suzanne berättar om sitt egna liv.
Jag tror att det hade kunnat bli riktigt bra, mysigt och intressant- om den inte var så fruktansvärt slarvigt skriven.
Axell nämner b.la. att hon blivit utsatt för mordförsök i Roslagen. Någon/några som mixtrat med hennes bil. Otroligt skrämmande och jag blir ju genast nyfiken på att få veta mer om händelsen.
Två rader senare är det ämnet utbytt mot något annat. Om hon inte velat vidareutveckla så varför överhuvudtaget ta upp det från första början?
Och så fortsätter det: Anne-Li Rydés bröstcancer, två rader och så växlas det till något annat.
Det blir slarvigt, känslokallt och i mitt tycke ganska så amatörmässigt. Om hon hade satsat mer på att berätta ett antal kvinnors livshistoria och lagt till kanske 200 sidor så tror jag att den här hade kunnat ha blivit hur trevlig som helst att läsa.
Nu blir det mest enbart ett gäsp från mig!

Betyg 2