Denna novell är utan tvekan ett av de roligaste verk jag någonsin läst. Fylld av subtiliteter men även förskräckelse blir det hela en väldigt charmig och vacker liten saga, som trots att det är en väldigt osannolik historia känns verklig på något oförklarligt sätt. Gogols många spetsfundigheter gör det omöjligt att inte sitta och fnittra för sig själv och stundtals brista ut i ett rejält gapskratt åt den makabra skrönan.

Näsan handlar faktiskt, som det antyds i namnet, om en näsa. Majoren Kovalev vaknar en morgon upp men märker genast till sin förtvivlan att han saknar sin näsa. Hur den försvunnit vet han ej, den var trots allt kvar när han föregående kväll gick till säng. Allt som är kvar är en platt fläck utan tillstymmelse till bevis på att majoren någonsin haft en näsa. Efter att han kommit över den första chocken beslutar sig Kovalev för att söka upp det förlorade godset, och därefter får betraktaren följa majoren på en makaber jakt.

Gogol har här, på samma sätt som i Döda själar och Kappan, skapat en berättelse som är fylld av humor och bedrövelse, och jag rekommenderar alla som läser detta att om chansen gives, ta vara på den och läs Näsan, alla behöver vid vissa tillfällen lite komik i sitt liv. Och det är någonting som denna bok är full till bredden med.

Betyg 5

en novell som lika bra skulle kunna vara en av de mest svårlösta deckare parrallellt med agatha christies deckare......men i den här novellen finns en del kritik mot uppblåsta herrar som har en fot bland molnen och inte heller slutar den i tragedi eller mystic.....


novellen om hur ämbetsmannen kovalev, kallad majoren, som denne helst behagar bli kallad, blir av med sin näsa.....hur vet han inte....han vet bara att han hade den på sin plats kvällen innan.....nu när han vaknat och ser sig i spegeln så ........

i början av novellen får man träffa ett fyllo till barberare, till allas fasa, självaste majorens barberare.....och denne hittar en näsa i den bit bröd fått utbytt till sig från frugan, då denne avstått kaffe........

näsan slängs ner i floden neva....

den dyker upp som statsråd och promenerar på stadens gator, kovalev till och med startar en konversation med näsan i kyrkan där näsan sitter nersjunken på knä och befinner sig i den djupaste bönen!!

....att majoren sedan försöker efterlysa näsan i tidningen, då näsan försvinner......och sedan besöker kommisarrien.....

helt enkelt en absurd historia....men ganska rolig....

en väldigt bra novel och en klassiker som sådan....en 3,8....i betyg!!

Betyg 4

En underbar och charmig berättelse från 1800-talets Ryssland!

Betyg 5

Bra!

Betyg 4

Vi befinner oss i S:t Petersburg. En barberare hittar till sin fasa en näsa invid sin frukost. Han känner igen näsan som tillhörande en av hans kunder i frisörsalongen. Samtidigt vaknar Majoren Kovalev helt utan näsa! Där hans fylliga näsa förut fanns, finns nu bara ett platt tomrum. Medan barberaren beger sig till floden Neva för att slänga bort nästan, får Kovalev syn på sin näsa, spatserande i ett statsråds kläder. I jakten på sin näsa hinner han efterlysa näsan i tidningen och bli ett stående skämt i staden.

Detta är en galen berättelse. Jag läste den i bilderbokform (hela berättelsen är med, men det finns fantastiska bilder som berikar historien) och blev förtjust i både idé och genomförande. "Näsan" innehåller besk kritik mot de som tycker sig vara förmer än andra. Historien är rolig och absurd utan att vid något tillfälle tappa fart. Jag älskade denna berättelse och kommer läsa Gogols andra böcker. Betyget blir en femma.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Barberare hittar en näsa i sitt frukostbröd. Skamfull försöker han göra sig av med denna genom att kasta den från en bro. Samtidigt vaknar Majoren Kovalev utan en näsa och måste möta omgivningens förvågning och förakt - att vara en man utan näsa. Febrigt och panikslagen letar han efter sin näsa i Sankt Petersburg vindlande kvarter - och finner mycket riktigt en näsa med rock och hatt som spatserar omkring. Men att få honom att frivilligt sätta sig tillbaks i Major Kovalevs ansikte låter sig inte göras.

Gogols gamla roman - som sägs inspirerat Dostojevskijs tidiga roman, "Dubbelgångaren" - är en starkt satirisk berättelse om dåtidens rysslands övre skickt. Vad händer med den högfärdige om denne inte har kvar någon näsa att sätta i vädret.
"Näsan" är i sin enkelhet som piskrapp mot det samhällsskick som förlöjligas. Det är en politisk kommentar och en dråplig parodi. Samtidigt är historien så enkel och fantasifull att den på samma gång kan uppskattas av barn. Och i denna bilderbok bekräftas det.
Gennadij Spirins detaljerade och vackra bilder i Sankt Petersburg miljö är bara de orsak att läsa denna sprudlande och sprittande bok.

Betyg 4

Den var varken bra eller dålig....

Betyg 3