Sund ger Tove Folkesson röst åt en vilsen tjej som jagar en dröm om självförverkligande. Kalmars jägarinnor har splittrats, värstingtjejen Eva Zachrisson som gick ut gymnasiet med bara MVG har kommit in på arkitektlinjen i Stockholm. Men hon finner kursen för flummig och hoppar av, vilket är väldigt ironiskt då hon istället söker sig till den ena flummiga upplevelsen efter den andra. Hon ska bli rockmusiker, poet, bor i kollektiv, provar healing, tantrayoga, schamanism, ekologisk fundamentalism och åker till Kuba för att hylla förtryckarna där. Allt är toppen i början men det blir ändå inte riktigt rätt. Hela tiden återvänder hon till gården på Öland, barndomens trygga landskap med en mormor som aldrig ändrar sig och en morbror som driver lantbruket som han alltid gjort. Har det hon söker funnits framför näsan på henne hela tiden...?
Första intrycket av boken var att Eva tappat det helt och att det skulle bli en odyssè genom flumriket. Och så blev det på sätt och vis men inte med det allvar som jag fruktade. Istället blir den inlindade kritiken allt tydligare, liksom ironin över alla dessa fundamentalister som är (eller låtsas vara) övertygade om att de funnit den Eviga Sanningen och Meningen Med Livet och nu ska de ut och förändra världen. Eva läser Alkemisten och skådar ljuset, men inser så småningom att den bara är en bok. Healingkvinnan som tar 900 kr/tim för att ge råd av typen "bara tama fåglar längtar, de vilda flyger", eller "kärleken är allt" och som lever lyxliv mellan sessionerna är inte heller rätt. Kapitlet när kollektivet har fest med inbjudna gäster och Eva delar in dem i Droghippisarna, Yoganissarna, De Avhoppade Karriäristerna, Tantrasnuskisarna, Healingtanterna och De som läst Alkemisten är en helt lysande parodi över hela New Agerörelsen.
Så Eva växer långsamt upp, till vad är oklart. Men boken växer också, är klart bättre än Kalmars Jägarinnor och man behöver inte läst den för att ha behållning av Sund. Språket är alldeles utmärkt, den lågmälda ironin flödar och man kan konstatera att det blev folk av Eva också (och av Tove för visst är det hennes alter ego vi läser om...?