En hopplös liga utan pengar och stjärnor? Eller hela sportens sista själfyllda utpost på vägen mot avgrunden?
För Noa Bachner är svaret självklart: Vi kanske förlorade ute på planen, men vi utklassade alla i konsten att skapa en meningsfull fotboll.
Den sista utposten är berättelsen om hur Sverige överlevde den moderna fotbollens fasor. Om en folkrörelse som stod emot. Om medlemsdemokrati och en känsla av äkthet som resten av världen sörjer att den har förlorat.