Gustav drömmer om en kärnfamilj, äktenskap och barn. Men på universitetet träffar han Martina som värderar sin frihet högst. Hon kan inte ens tänka sig att flytta ihop, familj och barn finns inte på kartan. Hon vill inte vara bunden utan kunna träffa andra. Trots sina olikheter kan de inte låta bli varann, de skadar varann men vill inte vara utan den speciella närhet de har.

Jon Jordås vågade ta steget att skriva en ny variant på Gun-Britt Sundströms moderna klassiker Maken. Det är ingen "vad hände sen" utan han har placerat Gustav och Martina i vår tid, med mobiler, Tinderdejtar och Instagram. Maken är en kultbok, en av de bästa böcker jag läst och den bok som betytt mest för mig någonsin. Så det var med blandade känslor jag gav mig på Min Martina. Men lyckligtvis funkade det! Naturligtvis inte i klass med originalet men gott nog. Jordås valde att låta Gustav föra talan, i Maken var det Martina.
Ramhandlingen är densamma, Gustav vill mer, Martina håller emot och ju närmare Gustav kommer desto mer svalnar hon. Men när han backar är hon genast där och lockar. De provar med öppet förhållande, främmande för den religiöse Gustav men kravet från Martina för att fortsätta ihop. Det som förenar dem är inte het passion, inte från Martinas sida i alla fall, utan snarare själarnas gemenskap, öppna diskussioner och ärlighet, ett själsfrändeskap de inte kan släppa. Men vänskap räcker inte för Gustav.

Om Martina varit kille hade man kallat honom för en "Kanske-man", den som söker det roliga i relationen men inte vill binda sig eller lova något för framtiden. Och precis som i Maken tar Gustav den traditionellt kvinnliga rollen. familj och barn är målet. Tyvärr känns Gustav inte riktigt trovärdig, han är för "på", tjatar om samboskap och giftermål mest på varje sida och med ständiga antydningar om barn. Alltså det absolut sämsta sättet att hantera en kvinna som Martina, hon behöver lirkas in i fållan.
Jag tänker att om de träffats 20 år senare hade de varit en perfekt match. Då hade Martina lekt av sig och tröttnat på nya killar. Gustav i sin tur hade levt kärnfamiljliv och fått sina barn. Läge för att mötas någonstans på mitten och få en gyllene medelålder tillsammans? Men kanske på bekostnad av skilsmässa och splittrad familj? Relationer är inte lätt.

En bok jag rekommenderar starkt och man behöver inte ha läst Maken för att ha behållning av berättelsen. Å andra sidan finns det inget försvar för att INTE läst mästerverket Maken... Några detaljer i boken är märkliga, som läsare undrar man "hur tänkte författaren där?". Men det är inget som påverkar ramhandlingen så jag ordar inte mer om det.
Bokcirkelmaterial!

Betyg 4