Den 2 mars 1998 drogs den 10-åriga Natascha Kampusch in i en vit skåpbil och försvann, till synes spårlöst. Trots att det fanns vittnen misslyckades polisen att finna henne och först 8 år senare när hon lyckades rymma från sin kidnappare Wolfgang Priklopil kom sanningen fram. Denna biografi skrevs bara några månader efter att hon lyckats bli fri, författarna ville väl vara först... Så det handlar inte så mycket om Nataschas tid som instängd i källaren, det hon berättat om det var inte offentligt då. Utan mer om hur kidnappningen och flykten gick till, och om NK:s liv med föräldrarna som är väldigt motsägelsefullt. Psykologer tvistar ännu om hon hade en lycklig barndom eller ej. Vidare får kidnapparen ett kapitel där man analyserar hans liv och person och varför han gjorde det han gjorde. Polisen får hård kritik då de trots ett vittne och bilmodellen inte lyckades hitta henne. Så är det lite om NK:s liv månaderna efter den lyckade flykten.

En intressant bok som känns lite ofullständig då NK:s berättelse i stort sett saknas. Men hon har skrivit en egen bok för den som är intresserad, därmed inte sagt att den är sannare. Ett antal intervjuer med föräldrarna och andra inblandade personer ger autenticitet men visar upp en motsägelsefull bild av NK, kidnapparen och föräldrarna. Antar att de böcker som kom senare hade mer kött på benen. Kidnappningen och det hon utsattes för i källaren är skrämmande nog, men nästan lika obehagligt är hur NK behandlades av media och allmänheten efteråt. Tack vare sin tuffhet och sitt starka psyke klarade hon tiden som fånge men kunde inte hantera media. Men förståelsen för att hon blivit psykiskt skadad av tiden i fångenskap och inte kan avkrävas att agera logiskt i alla situationer saknas i stort sett. Hon fick kritik för att hon inte rymt tidigare då hon fått alltmer lösa tyglar, för att hon inte ville berätta om hon blivit sexuellt utnyttjad eller ej, att hon ljög om en detalj och att hon inte var tillräckligt dömande mot Wolfgang.. Folk verkar inte förstå att hon oundvikligen knutit starka band till förövaren, hon var ett barn och hade ingen annan att ty sig till. Hon är en överlevare och tog till de metoder som krävdes för att få en så dräglig tillvaro som möjligt. Varför tjata om hon var sexuellt utnyttjad eller ej i detta sammanhang? Försök tänka själva istället!

Betyg 3