Aldrig ensam är andra delen i Åsa Hellbergs trilogi Systrarna från Fjällbacka. Den första heter Inte utan min syster. En trilogi som har som grund den egna släkthistorien. Författaren har gjort en gedigen research och har bland annat djupdykt i gamla brev som skrevs av släktingar kring förra sekelskiftet. Men givetvis har hon fått använda sin fantasi för att få till en sammanhängande berättelse, för det är ju en roman.

Historien berättas genom att kapitlen skiftar mellan olika personer i romanen. Framför allt följer vi de fyra systrarna Charlotta, Sigrid, Ester och Rut, men även husan Elvira. Riktigt intressant tycker jag det är när Elvira emigrerar till Amerika. Charlotta, Sigrid och Ester tar sig an henne, men hur ser egentligen rollerna ut i det nya landet. Är Elvira fortfarande en husa, eller är hon nu en kvinna med samma status som systrarna Hellberg? Svaret är inte självklart.

Detta är en släktkrönika som är kärleksfullt berättad. Författaren ryggar inte för den tidens svåra frågor. Kan en ogift kvinna ha ett aktivt sexliv med skiftande partners utan att ses som en "fallen kvinna"? Vilka är konsekvenserna för en kvinna som föder ett barn utan att vara gift? Måste en kvinna älska sitt barn över allt annat på jorden, eller kan det finnas situationer där hon för att inte gå under måste välja bort barnet?

Ett kapitel berör mig starkt. Systrarna samlas för att ta farväl av sin döende mor. Det är så gripande beskrivet att jag får en klump i halsen och tårarna är på väg. Det är inte skrivet på ett utstuderat sätt, utan kärleksfullt så att vi alla som fått begrava en mor känner igen sig.

Utan tvekan blir det högsta betyg för Aldrig ensam. Läs den, men börja med Inte utan min syster.

Betyg 5